Simningen i Vilundabadet igår var verkligen fruktansvärt jobbig. Medan jag surfade fram på ytan i tisdags, nästan puttad framåt av vattnet, så var känslan precis tvärt om under gårdagens pass. Motstånd. Knuffades bakåt.
Passet såg ut så här:
insim
8x100 f3, start 2:15
100 löst ej frisim
8x100 f3 paddlar+dolme, start 2:00
avbad
Satan vad jag slet. Jag var så trött! Och jag var så duktig. Så himla, jävla skitduktig!
Under de första hundringarna hade jag beepmojängen i mössan, den här gången för att ge mig info om jag höll rätt tempo eller inte. Jag ställde in den på 26 sekunder, vilket betydde att den trippelpep var 26:e sekund och mitt mål var att ha avverkat 25 meter + vändning på den tiden. Lite stressande, men ändå bra.
8x100m ss: 1:43, 1:42, 1:44, 1:43, 1:43, 1:43, 1:41, 1:44
Kände mig först besviken för att jag inte var snabbare, tills jag insåg att jag är fartblind och att ovanstående var helt sinnessjukt bra simmat för ett pass då känslan var så katastrofdålig från början till slut, och jag var fruktansvärt trött i armarna. Jä!
Under intervallerna med paddlar och dolme använde jag mina lite mindre, gröna paddlar de första fyra och de lite större gula under de sista fyra. Jag.var.så.trött. Och så jävla duktig.
8x100m pd: 1:35, 1:34, 1:36, 1:37, 1:37, 1:35, 1:35, 1:37
Satt först en stund i bubbelpoolen efter passet, och sedan en lång stund i bastun där jag mumlade för mig själv hur jävla grym jag var. Glöm känslan, minns kämpaglöden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar