Min benspark har aldrig varit särskilt stark, det kanske är bekant. Och eftersom det inte är särskilt roligt att göra saker man är dålig på så har jag alltid ogillat alla former av bensparksövningar. Vilket inte förbättrar mitt läge. Hårtussar flyter snabbare fram i vattnet än vad jag bensparkar.
Att kunna hänvisa till att jag som swimrunner ändå inte vill använda benen så mycket i min simning är en bekväm ursäkt, men jag vill ju kunna simma Wonder Woman-snabbt också. Och då behövs benen. Därför är ovanstående bild olycklig att se.
Den kommer från mitt segerlopp i 28 meter medley förra veckan (japp, då fick jag påminna om det också) och visar tydligt en av orsakerna till att min benspark är så ineffektiv när jag trycker på. Så mycket energi till ingen nytta. Kaos!
Jag anser mig kunna briljera i fart 3 men får det svårt och jobbigt i högre tempo, när jag försöker lägga på extra benspark, och det beror förstås delvis på att jag bensparkar i luften. Jag gör av med mer energi och syre men får inte ut så mycket av det. Bot och bättring!
Att simningen gick uselt på träningen ikväll var inte bensparkens fel. Känslan var bara vedervärdig och jag kunde verkligen inte skaka av mig tankarna som gjorde allt annat än att främja min simning. Å andra sidan brukar första passet efter ett uppehåll aldrig kännas bra, så jag ser istället med tillförsikt fram emot morgondagens prövningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar