Jag var allt lite spänd och nervös inför dagens träning med Hasse i Vilundabadet. Jag har lyckats bygga upp en svit på ungefär fyrtio tusen miljarder PT-pass där jag har simmat sjukt mycket bättre än jag vågat hoppas, och det gör att jag nu har börjat känna en viss press inför passen. Vill ju inte bryta sviten.
Men det gjorde jag inte. Nepp, idag var jag återigen vass som en nyslipad japansk kniv.
Uppvärmningen på tio minuter skedde under eget ansvar medan dagens testserie var utannonserad sedan länge: 4x100 start 2:15, 4x50 start 1:30 och 4x25 start 1:00.
Jag kan inte minnas att jag, utom vid något enstaka tillfälle, lyckats simma mig till riktigt bra tider i Vilundabadet förut. Det finns andra skäl till att jag gillar den bassängen. Men Hasse påstod att den var erkänt snabb, och jag tänkte att det i så fall var dags för poolen att bekänna färg. Jag flyttade helt enkelt ansvaret för min prestation till vattnet. Kanske borde göra det oftare?
4x100: 1.34.0, 1.34.5, 1.33.0, 1.34.0
4x50: 40.0, 40.5, 41, 40.5
4x25: 17.23, 17.18, 17.59, 17.52
Jävligt bra tider, eller hur! Sjukt vad det har gått framåt för mig på senaste tiden. Så fantastiskt roligt!
Det finns säkert flera anledningar till det, men jag vill tro att det är upplägget vi kört under våren med långsiktig planering och veckocykler som främst ligger bakom. Passar mig, mitt korta attention span och mina förutfattade meningar utmärkt. Varje träningspass är en ny chans, ett oskrivet blad. Inget att jämföra med.
Avslutade dagens pass med att träna startdyk. Från riktiga startpallar, inte småklumparna i Vasalund.
Jag dök, Hasse filmade, jag förmedlade hur det kändes och sedan tittade vi på filmen och Hasse berättade vad som var bra och vad som kunde förbättras. Samtidigt försökte jag mappa det jag hörde och såg mot känslan jag hade när jag dök. Väldigt bra sak att göra.
Det är mycket som är krångligt och frustrerande med startdyk, men jag fick några bra tips att jobba vidare med, och jag tyckte att jag fick till ett par starter med lite mer power än tidigare.
När Simfröken avslutade passet belönades jag med kvarsittning och 20 extra dyk.
Så fort Hasse lämnat lokalen hoppade det dock in en vikarie i form av en man som simmade på banan bredvid. I all vänlighet gav han mig sina bästa tips, kollade hur det såg ut under vattnet och kom med flertalet rekommendationer. Simmare är verkligen ett hyggligt släkte. Så hjälpsamma!
Några av dyken blev bra och något enstaka kändes rent av fantastiskt. Ganska många blev dock mindre bra, vilket syntes på rodnaden på bröst/mage och lår när jag var klar. Men det går ändå framåt, det gäller att komma ihåg det. För bara ett år sedan fick jag psykbryt av enbart tanken på att hoppa i vattnet med huvudet först.
"Bra skjuts och höjd."
"Bra ring."
"Benplask."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar