Jag är en dålig människa. På vägen in till stan ikväll på tunnelbanan hamnade jag mellan ett psyko i truckerkeps och en indier. Psykot satt på ena sidan utrymmet vid dörrarna och indiern på andra. Jag stod innanför dörrarna. Psykot satt och hetsade indiern att "trycka på knappen", "utlösa bomberna" och "döda den vite mannen" med mera. Indiern tittade ut genom fönstret och gjorde sitt bästa för att ignorera den här uppenbart helt galne mannen.
Psykot (med pilotbrillor) uppmanade indiern att titta honom i ögonen, och frågade gång på gång om han tittade bort för att han skämdes. Jag försökte ställa mig så att jag åtminstone skulle skymma sikten mellan dem, men till slut kunde jag inte vara tyst utan sa till truckerkepsen att jag skämdes över såna som han. Han reagerade inte ens över det, och när vi kom till Teknis så klev indiern av tunnelbanan. Psykot reste sig direkt och följde efter indiern ut, på ett jävligt hotfullt sätt.
Det tragiska här är att jag inte gjorde någonting. Ringde inte ens polisen och sa att det verkar som en indier snart kommer åka på spö vid teknis. Tänkte bara att det ordnar sig säkert. Det känns hemskt. Tänk om någon tänker så när jag är på väg att bli våldtagen i en buske...
Såg iaf Mission Impossible III med Magnus Hult, David och Henrik. Som actionfilm betraktat tycker jag att den var bra. Fullt ös hela tiden och imorrn har jag glömt vad den handlade om.
Henrik var skitsöt som vanligt. Kom på mig själv med att sitta och le på bussen hem när jag tänkte på honom. Men det måste fan vara slut med det nu. När jag var fjortis fick jag en allergisk reaktion av ett penicillin, vilket gjorde att jag fick en fruktansvärd klåda över hela kroppen. Det kliade värre än alla vattkoppor i världen, men naturligtvis uppmanades jag hela tiden att INTE klia. Att sluta tillåta mig att tänka på, bli glad av och vara kär i Henrik är ungefär lika lätt som att försöka låta bli att klia. Men jag kan inte fortsätta så här, så jag ska ta mig i kragen och lägga ner.
Tysta leken börjar... nu.
Dagens ord: "Alla människor är ensamma. En del har bara så mycket folk omkring sig så de aldrig hinner märka det." - Bo Balderson
Psykot (med pilotbrillor) uppmanade indiern att titta honom i ögonen, och frågade gång på gång om han tittade bort för att han skämdes. Jag försökte ställa mig så att jag åtminstone skulle skymma sikten mellan dem, men till slut kunde jag inte vara tyst utan sa till truckerkepsen att jag skämdes över såna som han. Han reagerade inte ens över det, och när vi kom till Teknis så klev indiern av tunnelbanan. Psykot reste sig direkt och följde efter indiern ut, på ett jävligt hotfullt sätt.
Det tragiska här är att jag inte gjorde någonting. Ringde inte ens polisen och sa att det verkar som en indier snart kommer åka på spö vid teknis. Tänkte bara att det ordnar sig säkert. Det känns hemskt. Tänk om någon tänker så när jag är på väg att bli våldtagen i en buske...
Såg iaf Mission Impossible III med Magnus Hult, David och Henrik. Som actionfilm betraktat tycker jag att den var bra. Fullt ös hela tiden och imorrn har jag glömt vad den handlade om.
Henrik var skitsöt som vanligt. Kom på mig själv med att sitta och le på bussen hem när jag tänkte på honom. Men det måste fan vara slut med det nu. När jag var fjortis fick jag en allergisk reaktion av ett penicillin, vilket gjorde att jag fick en fruktansvärd klåda över hela kroppen. Det kliade värre än alla vattkoppor i världen, men naturligtvis uppmanades jag hela tiden att INTE klia. Att sluta tillåta mig att tänka på, bli glad av och vara kär i Henrik är ungefär lika lätt som att försöka låta bli att klia. Men jag kan inte fortsätta så här, så jag ska ta mig i kragen och lägga ner.
Tysta leken börjar... nu.
Dagens ord: "Alla människor är ensamma. En del har bara så mycket folk omkring sig så de aldrig hinner märka det." - Bo Balderson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar