tisdag, juli 28, 2015
87 år och 70 år tillsammans
Det här är Eva och Sven, min mormor och morfar.
Just precis idag fyller mormor 87 år. Min mormor, som jag älskade att vara hos när jag var liten. Som sydde kläder till mina Cindy-dockor, var en superbra lekkompis och lagade pannkaka. Alltid vänlig, tålmodig och omtänksam.
Vi firade, enligt mormors önskemål, med smörgåstårta och champagne till lunch. På eftermiddagen kom morbror med familj och vi åt princesstårta.
Just precis idag är det även exakt 70 år sedan mormor och morfar träffades. Det var på tåget från Gotlandsbåten... eller möjligen till. Mormor kände morfars kompis och på den vägen var det... Morfar var 15 år och hade kortbyxor. Mormor var blyg.
Försökte få ur dem deras tre bästa tips på hur man står ut med varandra i 70 år och med lite egen tolkning av vad som sas så kom jag fram till följande:
1. Tillbringa mycket tid ifrån varandra. Ena parten kan t ex jobba mycket.
2. Mannen ska vara lydig (en toffel) men bör lämna rummet om det blir för jobbigt. Om han skojar mycket måste hon vara tålig och kunna ge igen.
3. Var olika. Ni kommer att hitta gemensamma intressen ändå.
Valfritt att ta till sig dessa råd, men det är svårt att hävda att det inte funkar.
Utöver detta fick vi förstås höra en del anekdoter. Morfar är (var?) en riktig kvinnomagnet och mellan raderna kunde jag förstå att det en gång fanns lite svartsjuka. Som den gången mormor gömde morfars hatt när han skulle ut och träffa en kompis, eftersom hon trodde att han skulle springa efter fruntimmer. Morfar blev arg och utbrast, på Gotländska, "plock fram hatten din satans dåre!".
En annan gång var mormor förbi butiken där morfar jobbade, och när hon kom in stod han och betjänade en annan kvinna. Morfar presenterade mormor för kvinnan och sa "det här är min fru", varpå kvinnan svarade "äsch, det säger du om alla". Mormor lämnade omedelbart butiken i vredesmod, men fick senare blommor av kvinnan som uttryckt sig lite plumpt.
Morfar för mig är djurens vän och den enda som kan hitta Hemliga stigen. Som hellre berättar en bra, lite skarvad, historia än alltid håller sig till sanningen. Som är glad och snäll.
Jag hoppas de har många lyckliga år kvar tillsammans!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar