Jag var på Try Triathlon vid Sjöhistoriska igår, tillsammans med Maria och Mårten. Inte för att köra triathlon, utan för att träna på att simma de 400 meterna i det kaos som alltid uppstår där.
Det var strålande sol och rätt mycket folk. Helt okej temperatur i vattnet. Hoppade i och värmde upp en stund innan det var dags för starten. La mig längst fram i mitten för att få det så stökigt som möjligt. Den position som bäst efterliknar att ligga i mitten av en flock skenande gnuer.
Jag slog förra årets bästa tid med 22 sekunder, simmade på 7.36 (1:45/100m i snitt). Jag hade hoppats på att vara uppåt minuten bättre...
Simmade ganska jättedåligt på första halvan. Det var folk precis överallt, visserligen helt enligt plan, men jag fokuserade mer på allting annat än min simning. Huvudet upp och fötterna ner, istället för tvärt om. Blev stressad. Pulsen gick upp.
Andra halvan gick bättre. Hittade lite bättre rythm inside och det var inte lika trångt.
Är helt på det klara med att det var bra träning. Är däremot inte säker på hur jag ska hantera min insats.
Känner mig besviken för att jag inte var vassare, trots att jag var bättre än jag varit tidigare. Jag älskar att jag har höga ambitioner och att jag vågar säga dem högt. Helt nytt för mig. Tycker det är okej att misslyckas, även om det så klart gör mig lite irriterad när det inte blir som jag har tänkt. Tycker det är fantastiskt att jag trots usel teknik och stress simmade så mycket snabbare än förra året.
Men jag ville mer. Det ville jag. Jag kan bättre!!!
Mest störd är jag nog över att jag känner att jag måste ta ställning till insatsen. Bestämma om den var bra eller dålig. Är jag nöjd eller missnöjd? Önskar att jag oftare bara kunde rycka på axlarna och tänka att det är vad det är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar