Att jag vaknade upp till ljudet av regn som smattrade mot rutorna gjorde inget just idag. Hade en tidig dejt med Maria i Huvudstabadet och regn tenderar att hålla kreti, pleti och barn med uppblåsbara giraffer borta från bassängen, så det var bra. Och gott om plats fick vi.
Jag hade någon form av vision i våras om att få till minst ett bassängpass i veckan under sommaren, men just nu känns det helt omöjligt. Får vara glad för alla pass jag lyckas klämma in. Det blir bra ändå i slutändan.
Maria hade med sig ett pass från Medleygruppen på Facebook. Det stod att det var Avancerat, och det gör ju att man sträcker lite extra på ryggen, sneglar malligt på de andra i bassängen och viftar med papperslappen bara för att de ska råka se att vi är Premium. Men det var tyvärr också där min känsla av att vara lite bättre slutade.
Eller så här. Om simning hade varit som gymnastik, och det hade funnits en gren som heter redskapssimning, då hade det varit min disciplin. Om jag får använda någon pryl, vilken som helst, så simmar jag bra. Det är inte så noga om det är en flytdolme, våtdräkt, paddlar eller fenor.
Men jag försöker att inte hetsa upp mig över att det inte gick alldeles snabbt idag (förutom med hjälpmedel, dåra). Läste gamla inlägg på bloggen igår och blev ödmjuk inför vad som har hänt sedan förra hösten. Tänker att det blir likadant i år. Det tar ett tag att komma in i bassängsimningen, men när jag väl gör det kommer jag casha in från all bra träning under våren och sommaren. Och då jäklar.
Inser också att jag, kanske för allra första gången inom idrott, har lite för höga tankar om mig själv.
I mitt huvud simmar jag snabbare än jag gör i verkligheten, och det är helt fantastiskt! Även om det kanske gör att jag lättare blir besviken efter ett pass så är det så ovärderligt att jag inte vill ändra på det för allt i världen! Det är som att ha hittad guld. Eller en mycket sällsynt ädelsten.
Jag är rik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar