Simning i Ireviken

Jag simmade igår. Eller var det i förrgår? Vem vet. Med Reka och Jonas som strandvakter startade jag vid Svarthälla och simmade mot Irebaden.

För det första så kände jag mig lite svajig över att simma själv i det stora, livsfarliga havet. Alla fattar ju att en person och en hund på stranden inte kan göra någonting alls om det kommer ett stort sjöodjur och biter mig i foten. Och sånt kan faktiskt hända. Jag har sett liknande saker på internet.

För det andra så gick det jättebra när det var sandbotten (förutom någon gång då det blev så grunt att jag nästan slog bröstet i botten) men när det blev grus och sjögräsbeklädda stenar kände jag att jag ville freaka ur lite. Trots att det är så det brukar se ut. Alltid. Men här kändes det obehagligt och hotfullt.

La givetvis band på mig men det kändes jobbigt.

Simmade ungefär 500 meter lugnt, sen försökte jag trycka på lite extra under 500 meter. Tror kilometern gick på runt 18:50 och jag vet att jag borde vara nöjd med det. Tänkte ge upp efter det men sen ändrade jag mig och simmade ytterligare 500 meter i ganska lugnt tempo. För att det var fint och för att jag kunde.

På lördag ska jag köra min första tävling som enbart är simning, Stockholmssimmet, och av den anledningen har jag lovat mig själv att vara open minded. Distansen är blygsamma 1 km och i våras satte jag upp målet att simma under 17:30. Efter Mallis reviderade jag det till att vilja simma under 17 minuter.

Nu känner jag mig inte alls lika fräsig som jag gjorde då, men jag ser fram emot att testa mig och se vad jag landar på. Rekord blir det oavsett, och det ska bli jättekul att simma mot en klocka!