Jämn som ett parkettgolv, snabb som en kobra

Att simma dagens PT-pass i våtdräkt kändes inte riktigt lika fel som det antagligen hade gjort om det varit strålande sol och 30 grader varmt, men lite udda upplevde jag ändå att jag var när jag drog på mig ett tjockt lager neopren och gled ner i bassängen i Huvudsta. Så här nära inpå loppet är det superviktigt för mig att bygga självförtroende, och eftersom jag simmar mycket bättre i superhjältedräkten så var valet ändå ganska lätt.

Filmen ovan visar mitt försök till en accelererande skovling på 12.5 meter. Jag är alltid väldigt kritisk när jag ser mig själv på film så jag tänker inte fördjupa mig i några detaljer. Det här var visserligen obehagligt att se, men också lite roligt eftersom skovling är en sån där sak som bekräftar för mig att jag gjort framsteg i bassängen sedan jag började. Ja, ifall det var oklart.

Jag har nämligen oerhört starka minnen av hur fruktansvärt dåligt den här övningen gick för mig i början av min simkarriär. Jag kom inte framåt. Jag hatade. Jag var arg. Jag drev in i linan. Så även om jag kan ha åsikter om det vi ser på filmen så har det förstås hänt löjligt mycket sedan starten.

Av självförtroendeskäl hade jag även lämnat Garmin hemma idag, till simfrökens stora förtjusning. Medan han manövrerade tidtagningen fick jag simma 3x100 meter och 4x50 meter i "fart 2+", där tiderna rapporterades först efter att jag var klar med respektive distans.

Om jag får säga det själv, och det får jag, så är jag ju som en fukking klocka! 1.31, 1.30 och 1.30 på hundringarna och 42.4, 42.8, 42.3 och 41.5 på femtiorna. Jämn som ett parkettgolv, snabb som en kobra! När jag blir stor ska jag simma så här rappt även utan våtdräkt. Och det ska vara mitt saktaste tempo. Just sayin. Kom ihåg var du hörde det först.


Ps. PÅ TORSDAG FYLLER JAG ÅR!!!