Igår körde jag och Lindad vårt första riktiga swimrunlångpass i Rösjön och Väsjöbacken. Det var planerat sen flera veckor tillbaka, som ett genrep inför Engadin, och målet var att hålla igång ungefär fyra timmar.
Vi började vid Täbybadet, simmade över Rösjön till den lilla grillplatsen nedanför Kolartorpet och sprang till Väsjöbacken. I backen gick vi upp fyra gånger, från lägsta punkten till högsta toppen, och sprang raka vägen ner. Sedan sprang vi tillbaka till Rösjön och simmade tillbaka till Täbybadet.
Det gjorde vi två gånger.
En viktig del av genrepet bestod i att prova utrustning. Därför hade jag med mig första hjälpen, kompass och allt annat jag har tänkt använda på tävlingen. Vi körde även med nummervästar.
Eva-Marie tipsade om att sätta bitar av liggunderlag under strumporna istället för dolme, så det provade jag första varvet. Andra varvet körde jag med dolme.
Upplevde att det fanns fördelar med båda två, och hur jag kommer göra i Engadin har jag inte bestämt än. Inget alternativ är dåligt, så beslutet är angenämt på så vis.
Jag hade det väldigt tufft igår, framför allt under löpningen. Att det var extremt varmt och att jag hade för lite vatten och energi med mig underlättade inte. Inte heller att jag varit krasslig i veckan.
Under båda besöken i Väsjöbacken var vi tvungna att göra akuta avkylningsmanövrar för att inte brinna upp, och likt två elefanter gled vi ner bland näckrosorna i Väsjön. Det var ungefär som att stoppa två glödande järn i kallt vatten. Det nästan fräste om vattnet! Okej, kanske inte... men det blir sjukt hett i en våtdräkt i solen!
Första simningen gick bra, men sen kände jag mig väldigt trött också i vattnet. Det var skönt att äntligen få svalka, men det var väl det mest positiva.
Var glad och lättad när jag trodde att vi äntligen var klara efter sista simsträckan, men istället för att få falla raklång i sanden och pusta ut så drog Linda med mig på två vändor längs backen upp till parkeringen följt av simning ut till lilla bryggan och tillbaka också. Puh.
Ja, men tänk vilket galet bra pass det blev! Det var pissjobbigt, jag fick slita hårt och kände mig verkligen inte på topp, men det behöver jag inte vara än. Jag tog mig igenom det vi planerat och dessutom lite till. Är verkligen nöjd och stolt över oss båda! Ett mycket bra genrep!
Nu väntar bara lugn, lätt, rolig och mentalt uppbyggande träning de närmsta två veckorna fram till loppet. Och förstås en hel del vila. Mer än så här kan jag inte göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar