Asså. Blubb, blubb, blubb! Vinden har vänt! Jag axlade min snabbaste (?) baddräkt idag för att simma ännu ett PT-pass för Hasse i Vasalundshallen. Precis som vanligt så var jag förstås bättre än vanligt. Men vi skiter i det just nu. Jag kommer att rabbla tider från passet strax, ingen anledning till oro. Håll ut.
Först vill jag bara återigen uttrycka den enorma glädje jag känner för min simning!!!
När jag hängde över kanten efter några av dagens tuffa intervaller så var visserligen inte just glädje ett ord jag skulle använda för att beskriva mina känslor, men efteråt, när jag låg utslagen i bastun, så sköljde den över mig med en enorm kraft. Tillsammans med tacksamhet. Helvete vad jag tycker att det är roligt att simma! Vidrigt, hemskt, jobbigt och svårt men så jävla kul, härligt och utmanande!
Det svider faktiskt fortfarande en smula jättehårt att lägga den organiserade simträningen på hyllan under sommaren och fokusera på mina lopp. Inte för att jag inte ser fram emot loppen, för det gör jag verkligen, utan för att jag så oerhört gärna vill kämpa vidare med att förbättra mig i bassängen. Jag längtar redan till hösten och alla grymma pass jag ska utsätta mig själv för då. Sjukt.
Men tillbaka till idag. Passet bestod av insim, teknik, ett par tempoökningar och en huvudserie av:
4x100 f3, start 2:15
4x50 f4, start 1:45
4x25 f5, lång starttid
Först feedback. Mina ben har sjunkit en aning och jag ska försöka lägga lite, lite mer kraft i balanskicken för att få upp dem. Greppet är bra, ska bara se upp så jag inte blir för bred i armtaget. Huvudet ska ner. Det sista vet jag inte om Hasse sa just idag, men det känns som en stående punkt på min agenda.
Jag gick förstås ut lite för fort på min första hundring. Trodde jag i alla fall, tills jag avslutat den sista och insåg att jag lyckades hålla dem jämna och fina, samtidigt som det gick riktigt snabbt. Känns larvigt att ha 1:34 som rekord på 100 meter när jag kunde lägga fyra hundringar på 1.39.5, 1.40.0, 1.39.0 och 1.39.0. Svinbra, eller hur! Så fort har jag aldrig simmat hundringar!
De fyra 50:orna är jag också väldigt nöjd med, trots att jag tappade tempo vartefter: 41.5, 42.5, 42.0 och 43.0. Det är ändå ett jäkla lyft mot hur det varit senaste veckorna!
Avslutade med fyra 25:or. Mitt snabbaste, dåra. Fast ändå inte. 16.9, 17.4, 17.3 och 17.5.
Ja, och det var väl det hela. Ahhh.... feeling good! Det var så himla roligt och så oerhört givande på så många sätt! För tekniken, för tempot, för självförtroendet och för den allmänna peppen. Med Hasse på kanten så håller jag inte igen, och att tänja på gränserna under övervakning gör förhoppningsvis att jag automatiskt höjer nivån när jag kör själv. Hurra! Blubb. Jä! Again!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar