Jag var sjukt taggad på att simma tröskelintervaller i Huvudsta idag. Nacken gjorde fortfarande ont men värktabletter och rörelse är läkekonst jag tror på. Mötte upp Tom-Tom-Tommy vid bassängen och så körde vi igång.
Märkte redan när jag värmde upp att kroppen inte alls spelade i samma liga som huvudet. Jag kände av min nacke/skuldror och axlarna var trötta redan från början. Dammit! Så jag accepterade direkt att jag inte skulle simma så vrålsnabbt som jag kanske hade hoppats på, men det betydde inte att jag kastade in handduken och gav upp. Ingalunda!
Jag fokuserade på att ha roligt och gjorde så gott jag kunde. Och mitt dåliga var ändå sjukt bra.
4x200 meter, 30 sekunder vila: 3.06, 3.11, 3.15 och 3.13
4x100 meter, 25 sekunder vila: 1.33, 1.34, 1.34 och 1.34
4x50 meter, 20 sekunder vila: 0.43, 0.43, 0.44 och 0.44
Jag simmade passet med våtdräkt och jag märker hur jag gärna vill förklara min fina simning med den, och ge hela äran för insatsen till dräkten. Men egentligen är det nog bara så att jag är rätt jävla bra, oavsett klädsel. Att jag var jagad av Tommy gjorde antagligen att jag tog i lite extra också.
Faktum är att min utveckling går så mycket framåt att det ibland är knivigt att hänga med. Jag har svårt att ta in hur mycket snabbare jag är idag, jämfört med för bara ett år sedan. Och jag är långt ifrån färdig, så jag måste lära mig att gilla läget om det ska fortsätta i den här takten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar