Simskolan igår inleddes med en mindre panikattack över att jag glömt min Garmin hemma. Simma utan klocka, liksom? Hurdå?
Försökte hantera det som en vuxen och panikade bara lite till när vi skulle sticka iväg på 5 min insim. I slutändan klarade jag frånvaron ganska bra, eftersom Henke och Philip ändå klockade det som var viktigt, vilket igår var 6x50 meter max med start 3:00. Mjölksyraträning.
Till att börja med så simmade jag grymt bra. Trodde att jag slog rekord (50 meter i 50-metersbassäng i våtdräktsrekordet) på andra 50:an och var skitglad, men jag måste tyvärr dementera det nu. Fan, inte lätt att hålla ordning på siffrorna när man slår olika rekord hela tiden hit och dit. Mitt bästa är 34.4 s.
Mina femtior igår gick på 35.0, 34.9, 38.9, 39.1, 38.5 och 37.9.
Under den tredje sträckan så tog det stopp. Du vet scenen i Kalle Ankas julafton där hackspetten drar iväg på en osynlig moppe och sen får soppatorsk. Exakt så kändes det. Plötsligt hade jag inte längre kontroll över min kropp. Så jävla hemskt och jättehäftigt. Sjukt jobbigt! Hello, mjölksyra!
Någonstans efter det började jag på allvar överväga att bli svårt sjuk och lämna bassängen, att lägga in ett akut och lagom långt toalettbesök eller att bara försöka sväva ut i periferin utan att någon skulle märka. Jag vill inte mer. Orkade inte mer.
Men när den fjärde sträckan var avklarad, utan särskilt stor marginal till 40 s, så vaknade jag till liv igen och fick tillbaka lite jävlaranamma. Lyckades till och med sänka tempot på de två sista, enbart pga att det var just de två sista. Mentalt, ja. Och lärorikt.
Det var ett riktigt bra pass. Ruskigt men bra. Simskola is da shit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar