Just idag är det lite svårt att ta plats i min familj, och skryta om idrottsliga insatser, eftersom pappa just har cyklat runt Vättern på 11 timmar och 29 minuter tillsammans med Team Rynkeby. En helt grym förbättring från förra året med 3 timmar och 40 minuter.
Men jag har alltså kört Stockholm swimrun med Lindad idag, lag Attack of the invisible rubber ducks. Det tog 4 timmar och 13 minuter att springa och simma 23 respektive 4 kilometer totalt, och det var jävla jobbigt.
En längre rapport kommer kanske imorgon, men jag vill omedelbart nämna fyra riktigt bra saker med vår insats under dagens lopp:
- Vi simmade väldigt bra.
- Vi gjorde snabba växlingar.
- Utrustningen fungerade klockrent.
- Jag och Linda känns grymt bra synkade.
Dessutom vann vi varsitt par IceBugs!!!
Vid första check pointen vid Kräftriket, som vi kom till efter typ en timme, låg vi fyra av damerna! Fram till check pointen var det mest simning, och därav denna framstående placering. Vi släppte bara förbi ett enda damlag följande timme, men sen gick det utför.
Det var hyfsat mentalt knäckande att efter 2,5-3 timmar plötsligt bli omsprungna av hysteriskt många lag, men vi försökte vända det till något positivt och vara glada över att det tog starka, testosteronstinna män hela TRE timmar att komma ikapp oss. Både jag och Linda har ofta alldeles för många demoner i huvudet som berättar hur värdelösa vi är, och det blev inte lättare att hantera dem när så många andra lag passerade oss. Men jag tyckte vi klarade även den biten bra idag, och pratade oss igenom svackorna så gott vi kunde.
Det vi klarade minst bra idag var löpningen. Vi var svaga där. Mina ben var trötta och jag hade konstant ont i ländryggen under loppet. Tillsammans med lite andra krämpor förstås, men mer om det kan vi ta imorgon.
Nu måste jag akut falla i koma.
PS. Tack Rickard för den fina, översta, bilden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar