Vi hade egentligen bara en game plan igår. Det var att försöka hänga med långt fram de 1400 meterna till första simningen, för att få en bra position i vattnet och en inte så stökig resa genom smala Ålkistan. Och det lyckades vi väldigt bra med. Det var ingen trängsel att tala om.
Vi klev i vattnet som lag 100 och upp som lag 67. Jag är så jävla glad över simningen! Känslan var jättebra och att passera över trettio lag på första sträckan var fucking awesome! Det kan jag leva på länge. Till och med mitt dåliga självförtroende börjar hålla med om att jag i såna här sammanhang faktiskt är en hyfsad simmare. Över genomsnittet. Och då simmade vi ändå inte så himla snabbt, ett snitt på 1:52/100m.
Tyvärr springer jag sämre än genomsnittet och att det var lätt nedbrytande att under de närmsta timmarna efteråt bli omsprungna av nästan 100 lag, det berättade jag om redan igår.
Banan gick från Norra Djurgården, via Hagaparken och Ulriksdal, över Kaninholmen och Bockholmen, förbi Lappis Beach och Lilla Skuggan tillbaka till Stora Skuggan. Vi simmade i Brunnsviken, Edsviken och Värtan. Otroligt vacker miljö att ta sig fram i, och detta mitt i Stockholm. På så vis var det ett fantastiskt lopp.
Jag skulle dock gärna se att att distansen, 23 km löpning och 4 km simning, kortades ner något, för att göra loppet ännu mer tillgängligt för de som kanske aldrig vågat prova swimrun förut. Banan hade några "onödiga" omvägar på löpningen, och första simsträckan på 1400 meter skulle kunna vara avskräckande för en nybörjare. Och det är synd för swimrun är ta mig fan magiskt! Alla borde prova!
En annan sak som var lite synd var att det var så dåligt med vatten och energi längs banan.
Någonstans längs Brunnsviken mot Lings Grav gick både jag och Lindad in i väggen en smula pga brist på energi. Jag svepte min gel då och en underbar funktionär delade med sig av sin flaska vatten. På följande energistationer drack och åt jag så mycket att jag knappt kunde springa efteråt, och även om det inte var tillräckligt så blev jag i alla fall lite piggare. För de sista lagen hade energin i depåerna tagit slut (OMG! tänk om det var mitt fel!!!), och det får faktiskt aldrig hända! De behöver den mest!
Jag hade några ups and downs under loppet, men överlag kändes det bra. Benen var sega i uppförsbackarna och jag hade konstant ont i ryggen, men orken fanns där. Lindad, som under veckan känt en förkylning på väg och antagligen hade något skit i kroppen, hade det lite jobbigare, men hon kämpade grymt bra och peppade mig när jag hade det tungt. På den fronten kompletterade vi varandra väldigt väl. Hon var pigg när jag var trött osv. Som lag funkar vi så jäkla bra, och jag känner mig otroligt trygg när vi kör.
Min utrustning fungerade helt klockrent och jag fick inte ett enda skavsår eller ens antydan till skavsår, trots värmen. Är verkligen så sjukt jävla nöjd med min swimrundräkt - Head Swimrun Race. Och allting annat också. Varenda liten pryl fyllde sin uppgift.
I natt sov jag uselt. Kroppen värkte. Diagrammet nere till vänster på bilden visar min sömnkurva i natt, och det syns ganska tydligt var jag gick upp och tog en Ipren för att kunna sova ordentligt. Idag känner jag mig trött. Har inte direkt ont någonstans, men jag är mer sliten än jag skulle önska.
Det jag lärde mig av tävlingen igår är att min kropp inte är tillräckligt förberedd för Engadin. Det är ett konstaterande utan värdering. Det påverkar inte min inställning till loppet eller min vilja att stå på startlinjen. Men det påverkar hur jag tänker lägga upp den lilla träning som är kvar inför loppet.
Hej gym! Hej coreträning! Hej utfall, pistols och alla andra hemska benövningar! Hej hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar