Öppet vatten-premiär i Rösjön

Det var idag det hände. Idag var det simpremiär i öppet vatten tillsammans med Lindad. Rösjön.

Första gången i modern tid som jag badat utomhus i maj.
Första gången någonsin jag simmat i hel våtdräkt.
Första gången på minst 20 år som jag orädd (well...) hoppat ner i vattnet från bryggan.
Första gången sen... oklart... som jag utan minsta pulsökning banade väg genom dödssnaror i vattnet.

Vilken frihet. Vilken känsla. Vilken kick. Vilken grym brud jag är!!

Jag har nästan svårt att sätta ord på den upprymdhet jag kände under och efter simningen. Känslan i vattnet var så otroligt mycket bättre än vad jag minns att den var förra året. Min nya swimrundräkt från Head funkade riktigt bra, jag flöt som en kork. Om jag ska säga något negativt så är det väl att den ibland tenderade att lite oskönt dra sig uppåt i grenen (tänk camel toe). Körde merino under (linne och trosor) och det funkade jättebra, men jag tror inte jag hade behövt det extra lagret egentligen för vattnet var inte särskilt kallt. Badskor fick "ersätta" löparskorna.

Det enda jag frös om var öronen och första sträckan önskade jag att jag hade haft ett par öronproppar eller kanske till och med en neoprenhuva. Sen blev det bättre. Sista sträckan vi simmade, från Sollentunabryggorna tillbaka till Täbybryggorna, var helt fantastisk. Låg och touchade Lindas fötter och behövde inte anstränga mig överhuvudtaget. Det var en sån känsla att jag... ja... finner inte ord. Wow. Awesome! Jä! Totalt fick vi ihop en kilometer, delat på tre sträckor, och det kändes som en lagom start. En rejäl jävla mental boost.

Nu längtar jag otroligt mycket efter att fortsätta träna i bassängen (och simma mer ute såklart!) men jag ska inte simma mer än på kursen den här veckan. Fullt fokus på Stockholm Marathon! Sen får jag simma mer igen.