Idag känns kroppen mycket bättre. Körde ett lite knackigt yogapass i morse men sedan har jag vevat igång mig själv och benen känns ungefär som vanligt igen. Efter att ha pluggat hela förmiddagen så promenerade jag 12 km med Reka, till Rösjön och hem igen, för att samla tankarna.
Igår undrade Jontan lite oroligt hur länge det kommer råda marathonyra hemma. Underförstått tror jag han undrade hur länge mina samtalsämnen kommer vara begränsade till att handla om loppet och allting runt det. Och det vet jag inte. Efter Hofors Adventure Race i höstas rådde multisportyra i flera månader, under vilken tid jag dessutom fick en mindre livskris och blev fullständigt förvildad, så jag förstår att han känner viss oro.
Men det är ju just för att få uppleva den känslan som jag upplever precis nu som jag gör det här. Det är målet med all träning och orsaken till att jag vill köra massa olika lopp. Att få testa mig själv och förhoppningsvis lyckas med utmaningen. Och sedan få låta det stiga mig åt huvudet en smula, älta det positiva med genomförandet om och om igen och på så sätt återuppleva det i tankarna. Jag får känna mig oövervinnerlig för en liten stund. Känna att jag gjort något bra, något som kan mätas och jämföras. Något som består.
Här på bloggen är i alla fall jag chef, och här kommer det råda marathonyra ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar