Jag, Jontan och mamsen var förstås med som Serviceteam/Hejarklack och körde också runt Vättern. Fast med bil. Det var jättelångt och jobbigt. Att stötta pappan var det lättaste på hela dagen.
Hade förväntat mig att han skulle behöva massiv mental uppbackning på slutet (baserat på hur det var under GranFondo 15 mil) men ingen gång var han uppgiven eller visade något annat än beslutsamhet. Han var pigg och glad igen efter varje depåstopp och vi vinkade iväg honom helt övertygade om att få heja honom hela vägen in i mål.
Det fick vi förstås. Efter 15 timmar och 10 minuter passerade han mållinjen med att avgrundsvrål av lättnad, kanske några tårar och en evig hjältestatus!
Så jävla grym. Min pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar