"Practice! And keep practicing until you're comfortable enough in your body to start working through the discomfort created by your ego." - Yoga girl
Igår var det simträning i Mörbybadet igen. Ett roligt och omväxlande pass. Efter förra veckans katastrofsimning kände jag mig en smula osäker på vad jag kunde förvänta mig av mig själv, men jag jobbade på att ha en bra inställning och att försöka vara fokuserad under simningen. Och det gick mycket bättre, det gjorde det.
Efter uppvärmning, teknik och filmning skulle vi simma 5x100 m med starttid. Jag fick egen bana med starttid 2:15. Övriga fyra körde starttid 2:00. Mentalt jobbigt. Jättejobbigt. Samtidigt ett bra tillfälle för mig att öva mig att kontrollera mina negativa tankar. Här kunde jag ju, om än motvilligt, kasta in tjej-kortet. Tjejer har (tyvärr) inte samma fysiska förutsättningar som killar. Jag gillar bara inte att se det så.
Jag är inte nöjd med mina fem hundringar, men jag borde verkligen vara det. Jag har aldrig simmat dem så fort. De tre första låg under två minuter och de två sista på ganska exakt två minuter. Min klocka visade något långsammare men simfröken tog tiden och coachade mig dessutom väldigt bra genom intervallerna. Det som gjorde att jag inte jublade av glädje efteråt var att jag tyckte de blev alldeles för ojämna. Första gick på 1:52 och sista på 2:01. Det gör mig missnöjd, jag kan inte hjälpa det. Close, but no cigar.
Märker också att jag har tappat lite av den mentala uthålligheten som jag hade under våren när jag körde massor av olika intervaller i bassängen. Senaste månaden har det inte blivit något sådant pga uppladdningen och vilan efter marathon och den typen av styrka är uppenbarligen en färskvara. Helvete.
Ett annat problem jag har är att jag inte har någon att dela mitt engagemang i simningen med. Jag är rädd att det blir skilsmässa hemma om jag fortsätter vara så begränsad i mina samtalsämnen. Jonas lyssnar pliktskyldigast när jag bubblar över om intervaller, drag, rotation och tempo men har inte så mycket att tillägga. Jag behöver en passionerad kompis eller två. Eller den där psykologen som det så ofta pratas om att jag borde skaffa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar