Jag är så sjukt jävla taggad över att äntligen få komma igång med min simträning ordentligt igen. Alltså galet peppad! Den här veckan mjukstartar jag lite, och sen måste jag hålla ut ytterligare två veckor innan träningsgruppen drar igång och jag får lägga upp en plan för kommande säsong med Simfröken.
Tills dess ska jag göra två saker:
1. Fundera på vad jag har för mål med simningen.
2. Komma igång i bassängen och simma långt.
Jag pratade med fröken igår, och det var förstås han som tyckte att jag skulle sikta på att komma upp i distans nu med lite längre pass fram tills allting börjar. Och som förberedelse för Koster.
På frågan hur långt långt är så svarade han tvåtusen meter. När jag sa att det väl är rätt så kort ändrade han sig snabbt, och sa att långt är fyratusen meter. Det gäller att vända kappan efter vinden. Jag antog förstås utmaningen direkt. Så långt har jag aldrig simmat på ett träningspass.
Idag tog jag i alla fall tag i punkt 2 på listan. Drog till Huvudstabadet med Theresia för ett distanspass på 3000 meter. Var sugen på att ge mig på det längre passet, men det är ändå någon form av vilo-/uppstartsvecka den här veckan så jag fick lägga band på mig.
Jag är mycket stolt över att själv ha knåpat ihop den här omgångens träningspass (fast egentligen har jag mest kopierat tidigare utmaningar). Mitt problem är att jag inte litar på mig själv, och om jag lägger upp passet på egen hand så tycker jag av någon anledning att det inte är lika viktigt att jag följer det så noga.
Men idag gick det bra. Följde snällt planen och kämpade på med gott humör. Trots att det var mycket folk i banan så var det bara ett enda tillfälle där jag blev störd av någon annan medsimmare. Däremot stördes jag oavbrutet av barn som hängde på linan och sprattlade med sina små tassar inne på snabbanan. Inte okej.
Efteråt kändes det så jäkla bra i kroppen. Skönt trött i axlarna, skönt trött överallt. Lite glad och lite lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar