Jag saknar simbassängen. Verkligen jättemycket! Idag simmade jag i Gillisviken med pappa i följebåt och efter bara några minuter freakde jag ur fullständigt pga sjögräskaos och var tvungen att tillkalla sjöräddningen, ja pappa alltså, för att få hänga lite på jollen och lugna ner mig.
Jag är tydligen inte så jättemodig när det väl kommer till kritan. Och just där och då saknade jag turkost klorvatten och en svart linje att följa oerhört mycket. Övervägde att lägga av med ow-simning.
Hur jag från det läget kunde gå till att i princip omgående efter avslutad simtur hugga en startplats till Riddarfjärdssimningen är lite oklart. Men nu är det gjort och jag behöver inte vela mer.
Jag har funderat ett tag på att anmäla mig men inte kommit till skott.
Har inte kunnat bestämma mig för om jag vill simma 800 meter eller 2500 meter. Den kortare distansen lockar mig för att jag tycker det är roligt att kunna trycka på lite mer och för att jag inbillar mig att jag skulle kunna placera mig hyfsat där. För att jag kunde det i Stockholmssimmet. Däremot är det dåligt värde på anmälningsavgiften när tävlingen är över på 12-13 minuter.
Den längre distansen var ett alternativ eftersom jag aldrig har simmat så långt och det vore en nyttig erfarenhet. Och dessutom skulle det vara kul att se om jag orkar hålla ett högre tempo även på en längre distans.
Men eftersom jag nu övertog en startplats så kunde jag sluta fundera. Det blev 2500 meter, vilket nog ändå var den distans mitt undermedvetna bestämt sig för. Har jag tur får jag en guldbadmössa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar