HURRA! Äntligen fick jag sällskap i simhallen av Theresia! Det började så himla bra med en, så när som på en person, tom bassäng att leka i. Solsken genom fönstret och glittrande vatten.
Planen var 4000 meter men redan innan vi började var jag tvungen korta ner passet pga anledning. Tidsbrist. Så vi strök några saker, motsvarande 1000 meter, och körde igång.
Jag brukar alltid kolla bassängschemat innan jag drar och simmar, för att det inte ska bli som idag. Idag hade jag glömt kolla. När vi kommit en bit in i passet fick vi veta att tre av fem banor var bokade och vi förpassades till motionsbanan med våra övningar.
Vår simning är visserligen också motion, men jag känner mig alltid felplacerad och lite hatad när jag frisimmar bland bröstsimmarna, och jag var beredd att avbryta passet och gå upp. Men vi hade tur, det var få och dessutom medgörliga kamrater som delade bana med oss, så vi kunde fortsätta. Och efter bara en halvtimme var hela bassängen ledig igen.
Mitt självförtroende i simningen har varit dalande sen jag satte igång med träningen inomhus igen. Att köra långa distanspass går bra, jag känner mig stark och hur uthållig som helst. Och jag är fortfarande som en klocka. (Eller vad sägs om det här, 4x(3x50 meter, f1, f2, f3):
f1 f2 f3
1:05, 0:59, 0:53
1:05, 0:59, 0:53
1:05, 0:59, 0:53
1:05, 0:56, 0:52
En klocka, sa ju det.)
Men tempot, tempot! Det går ju så jävla långsamt jämfört med när jag har våtdräkt.
När läget är så här så måste jag älska att jag är så noga med att registrera min träning. Efter senaste simpasset, där jag simmade trehundringar på strax över sex minuter, gick jag in på Funbeat och kollade vilken tid jag simmade samma distans i lugn fart på för ett år sedan.
Det är förstås ingen exakt vetenskap för att bekräfta att jag, oavsett känslan, är bättre än jag var då, men det var väldigt skönt att se att de då låg på strax under sju minuter. Dock undviker jag att jämföra med tider jag simmade på i våras, det blir bara dålig stämning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar