Som jag skrev häromdagen så hade jag i våras höga förhoppningar om att simma under 17 minuter, men eftersom det inte blivit så mycket organiserad och genomtänkt träning under sommaren så hade jag dragit ner förväntningarna lite. Eller... det är inte rätt beskrivning. Jag ville gärna göra ett bra lopp men samtidigt inte lägga någon press på mig själv att jag måste simma på en viss tid.
Istället gick jag all in för att ha roligt och planen var att se till att jag var riktigt trött när jag kom i mål. När allt kommer omkring är det ju inte varje dag man får chansen att simma genom Djurgårdsbrunnskanalen, så det såg jag fram emot.
Starten gick i vattnet precis nedanför Djurgårdsbrunns värdshus kl. 10:00. Innan dess hade jag hämtat ut tidtagningchip och badmössa nedanför Sjöhistoriska, samt varit i vattnet och värmt upp några minuter innan den obligatoriska genomgången. Kissat lite i våtdräkten och sånt viktigt.
När jag anmälde mig fick jag ange vilken tid jag planerade att simma på, för att hamna i rätt startgrupp, men eftersom det inte var mer än totalt drygt 50 tävlande på distansen (1 km) så startade alla samtidigt. Jag la mig nästan längst fram i mitten och sen var vi iväg.
Det första som hände var att mina glasögon läckte in vatten. Trots att jag testat dem innan start. Lyckades stoppa läckan, men vattnet låg kvar hela loppet, vilket gjorde att jag inte såg något, åtminstone inte när jag andades åt höger. Det var förbannat irriterande men jag tyckte inte jag hade tid att åtgärda problemet. Det var bara att bita ihop.
Det var trångt i vattnet i ungefär fem sekunder. Sen hade jag gott om plats hela tiden. Kändes som om jag sicksackade fram och tillbaka i kanalen men eftersom jag inte såg riktigt vart jag var så vet jag inte säkert. Jonas sa att jag låg väldigt långt till vänster.
Min första inre demon kom vid bojen som informerade om att det var 500 meter kvar. Halva loppet kvar! Jag började bli trött och hade lätt kunnat ge vika. Men icke. Så jävla stark i skallen. Istället för att tappa geisten vände jag det till att det bara var hälften kvar. Tryckte på lite extra och började räkna ner distansen. Tänkte att var 90:e sekund så var det en hundring mindre kvar, give or take.
Med en liten bit kvar och målet i sikte såg jag att jag tog in på två simmare framför mig. Bestämde mig för att ta dem på upploppet! Jag låtsades att de var tjejer (fast jag visste att det var två killar) och att om jag simmade förbi dem skulle jag vinna loppet, en variant av ett pepptips jag fått från Karin Ringnér. Funkade jäkligt bra och snart var jag ikapp och förbi.
Mål var under lilla Sjötullsbron, men tiden stoppades först efter att vi klättrat upp på land och klivit på tidtagningsmattorna. Jonas stoppade sin klocka när jag passerade under bron, och min tid på 1 km simning väljer jag att sätta till 16:27. Simfrökens ögon blir antagligen fuktiga av stolthet nu, men jag valde faktiskt att lämna Garmin hemma, så någon egen tid har jag inte.
Min uppstigning var katastrofal, jag såg ingenting och jag halkade ner i vattnet igen när funktionärerna försökte dra upp mig. Samtidigt kom en av herrarna jag simmat om tidigare ikapp och tog sig upp på mattan en sekund före mig. Försökte brutalt häva mig förbi honom men misslyckades och tappade därmed min fjärdeplats totalt i loppet.
Efteråt växlade vi några ord och han sa "du måste vara gammal simmare va?". Såna komplimanger värmer så varmt i ett wannabehjärta att jag förlät honom för stölden av min fjärdeplats direkt! Jag simmade snabbare, så det känns okej att vara storsint!
Istället slutade jag alltså på en femte plats totalt och tredje plats av damerna, vilket innebar prisutdelning och pokal! Så fantastiskt roligt och högst oväntat! Är otroligt nöjd med mitt lopp och hur jag hanterade alla tankar i huvudet. Att jag kämpade så himla bra och simmade så snabbt (1:39/100m, exkl. uppstigning)!
Och vilken skön revansch att få, med två DNF-lopp i bagaget. Är jättestolt över mig själv och min insats idag!
Foto: Jonas Demnert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar