Jag firade denna kärlekens dag med simning. Så passande. Idag genomfördes nämligen ännu en av World Triathlon Stockholms träningskvällar med Medley i Mörbybadet, och jag är inte den som säger nej till en sån träning. Förra gången var det drygt 120 personer närvarande, men idag var vi en kraftigt reducerad skara. Det är kanske inte alla som ser det romantiska med en kväll i ett kallt badhus. I do.
Förra gången delades vi i två grupper och simmade en halvtimme var, men eftersom vi inte var så många idag så blev det bara en grupp och ungefär en timmes simning. Det var inte särskilt hårt, men det var mer än vad jag hade planerat för och jag kände mig lite sliten i vattnet. Det var mitt femte simpass den här veckan, och de tidigare fyra har inte varit någon promenad i parken. Allra minst det igår.
Kan vi förresten prata lite till om det? Okej. Igår simmade jag 50 meter på 48 sekunder. Hade jag fortsatt i samma tempo 50 meter till så hade jag simmat 100 meter på 1:36. Känslan jag hade när jag simmade mina intervaller var att jag hade kunnat fortsätta i samma tempo 50 meter till. Lätt! Det var hårt, men inte max. Mitt rekord på 100 meter är 1:34, jag satte det för bara fem veckor sedan och det var genomvidrigt då. HUR GÅR DET HÄR IHOP?! Va?
Okej, skit i det nu. Tillbaka till Mörbybadet. Förutom att laborera med huvudets position och andningen så fick vi göra en trängselövning där alla på banan skulle simma så tätt vi bara kunde. Som extra motivation för att få upp farten så tävlade vi mellan banorna. Det var givande. Hade det varit en tävling i öppet vatten hade jag dock inte brytt mig lika mycket om ifall jag mejat ner de som simmade runt omkring mig, men idag var jag artig mot mina kamrater och försökte att ta så liten plats som möjligt. Kändes ändå nyttigt med lite närkontakt i vattnet.
Sen åkte jag hem och firade alla hjärtans dag med Jonas, Reka och lilla kelpievalpen Ettra som kvällen till ära var på besök och förgyllde vår tillvaro. Hjärtskärande söt och chockerande energisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar