I stort kändes det lite som att komma hem. Jag köpte mitt första träningskort hos SSIF 2000 och sedan 2005 har jag tränat i Frescati mer eller mindre regelbundet. Ja, tills i somras då när allt vändes upp och ned.
Idag gick jag på spinning, ett för mig rekordlångt pass på 75 minuter. Svinjobbigt.
Spinningfröken var en tjej jag hade en liten crush på precis i början av min träningskarriär. Då ledde hon ett pass Bodybalance som jag brukade gå på och hon var så sjukt smidig och gjorde alla rörelser så snyggt att jag nästan dog. Även som spinninginstruktör var hon väldigt behaglig, så det här passet kan lätt få en ordinarie plats i kalendern.
Som vanligt gjorde jag mitt bästa spinningpass hittills. Cykeln var också den bästa hittills, liksom hur jag fick till inställningarna (minnesregel - tvål 5). Dessutom var det en liten cykeldator istället för de eländiga vreden där man inte har någon koll på motståndet alls.
Efter 45 min gick tjejen som satt mitt emellan mig och spegeln, så plötsligt kunde jag spana på min spegelbild. Och JÄVLAR vad jag såg bra ut. Det är lika bra att säga som det var. Jag såg skitstark, erfaren och tuff ut. Verkligen snygg! Det inspirerade mig!
Till nästa gång ska jag försöka få till någon coreträning eller bricklöpning efter passet, så att jag får hänga lite längre i Frescati. Det var härligt att vara tillbaka!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar