Hurra! Jag har just kört ett pt-pass med simfröken Hasse och som vanligt dansade jag ut från simhallen (så gott jag kunde med mina ben som fullkomligt skriker av smärta när jag rör mig). De här passen är helt fantastiskt roliga och jag var så glad efteråt att jag bara ville ställa mig och sjunga en skithäftig och bra låt för full hals. Och gå ner i spagat. Som Peter Jöback.
Efter att ha kämpat mig igenom 9-10-12 träningspass på egen hand är det så härligt att ha Hasse på kanten som hejar på mig och kommer med kommentarer och glada tillrop hela tiden. Klappar mig på huvudet och berättar hur duktig jag är. Det ger mig massor av energi och gör mig redo att ta nya tag med nya träningspass.
Faktum är att jag är så otroligt tacksam över Hasses insatser att jag önskar att det fanns ett sätt för mig att ge tillbaka åtminstone en del av all den glädje som jag får ut av vårt samarbete (eller vad man nu ska kalla det). Tills vidare, i brist på andra idéer, försöker jag bara att alltid anstränga mig för att göra mitt bästa, och hoppas att det ska räcka en bit på vägen.
Idag körde vi igång med uppvärmning, teknik och voltvändningar. Jag har bestämt mig för att jag ska lära mig att kicka snygga och effektiva kickar efter vändningen, men att det får ta den tid det tar. Status just nu är att jag i princip inte har någon kick alls, det var åtminstone så jag tolkade simfröken.
Sedan fick jag simma 2x200 m där andra hundringen skulle gå minst 5 sekunder snabbare än den första. Första vändan simmade jag sammansatt (1.54 + 1.43 = 3.37) och andra med fenor (1.45 + 1.25 = 3.10). Riktigt bra.
Sedan samma princip igen, med andra halvan snabbare än första, fast på 2x100 m. Sammansatt simning (57,0 + 49.0 = 1.46) och med fenor (55.0 + 33.5 = 1.28.5). Inte heller så pjåkigt va?!
Avslutade med att maxa 50 meter med fenor och slutade på frustrerande 30.6 sekunder. Vilket förstås var rekord för mig, men JAG VILLE UNDER 30!!! Nåja... nästa gång kanske. Utan träningsvärk och om om inte fanns...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar