torsdag, februari 19, 2015
Tillgängligt utseende? Snälla ögon?
Mitt mål när jag skolkade från jobbet och drog till simhallen igår eftermiddag var bara att lyckas genomföra alla övningar i mitt sprintpass så gott jag kunde, utan krav på att åstadkomma något häpnadsväckande eller minnesvärt.
Kände mig fruktansvärt tung, trött och opeppad innan. Så där som jag aldrig, eller åtminstone väldigt sällan, känner för simning. Min far, tillika chef, kvittrade lite glatt att det nog är nyttigt för mig med motvind ibland. Humbug.
Hoppade i bassängen på banan där det redan stod en kille:
S: Tja, tänkte köra här, är det okej?
K: Ja, jag kör längder under vattnet. Bry dig inte om mig. Jag är inte ett problem.
S: ...
K: Jag har kört 200 meter under vatten hittills. Det är jävligt jobbigt vettu.
S: ...
K: Man får hålla andan länge.
S: ... hm... ja
En bit in i passet maxade jag halva längder med 20 s vila mellan. När jag vilade stod en annan kille och hängde på banan bredvid:
AK: Tjena... Simmar du ofta...? Alltså brukar du simma här ofta?
S: Jag kör på tid, måste dra nu.
När jag pausade på andra sidan, med fenorna liggandes bredvid mig, kom en tjock gubbe förbi:
TG: Hur fort går det med såna därninga fenor?
S: Fortare...
TG: Tre knop?
Efter att ha simmat en stund kom han tillbaka:
TG: Är du simmare?
S: Definera vad du menar med simmare?
TG: Tävlar du och sånt?
S: Ja, i swimrun och triathlon.
TG: Ser det. Du är duktig. Syns att du har många mil i vattnet.
S: Tack det var snällt sagt.
TG: Hepåre...
Är det alltid så här för alla som simmar eller ser jag väldigt tillgänglig ut? Har snälla ögon? Eller varför pratar alla med mig hela tiden? Jag är svensk, minding my own bizniz! Vill vara ifred. Låt bli mig!
Några rekordtider blev det förstås inte igår men mina första 50 meter max klockade jag på 41.0 och de med fenor på 33.5. Bra mycket bättre än väntat. Inte så tokigt alls faktiskt, under rådande omständigheter.
Idag ska jag vila och gå till naprapaten. Hoppas att det dels gör att min högra axel blir lite gladare och dels att det motverkar ångesten jag redan börjat bygga för morgondagens intervallpass.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar