Voltvändningar och långpass på löpande band

Den här dagen började med kullerbyttaträning i Tibblebadet, a.k.a voltvändningsprojektet. Fick lite oväntad hjälp av en okänd kvinna på kanten, som efteråt presenterade sig som simfröken i Täby Sim, med tajmingen i rotationen i frånskjutet, och tog tacksamt emot hennes synpunkter eftersom de var bra och gjorde skillnad. Annars är jag oftast lite skeptisk när kreti och pleti kommer med generösa tips.

Höll på drygt en halvtimme och efter min tjugonde voltvändning på temat "bara en till" så tog jag mig i kragen och klev upp för att byta idrottsgren.

Eftersom slasket utomhus kan dra åt helvete så sprang jag viloveckans kortare långpass i gymmet på löpband istället, med en fantastisk utsikt över simhallen där både make och vänner fortfarande flöt runt och såg proffsiga ut.

Som jag sagt tidigare så har jag egentligen inget emot löpband, men att nöta långpass på ett är att stretcha gränserna. Just idag var det ändå mitt bästa alternativ. Ville inte halka runt utomhus utan fäste i snömisären med min nästan läkta blåsa på tån och dessutom ville jag gärna ha möjlighet att avbryta om det gick åt helvete. Kände mig ändå tvungen att springa. Man kan inte vila sig till bättre löpform.

Resultatet blev blygsamma 13 km med 3 km fartökning i mitten, skavsår under brösten, på ryggen och under högerarmen samt ömma fotsulor till följd av en liten mängd grus som fastnat under innersulorna på mina skor. Inga blåsor att tala om, möjligen antydan till en där leukoplasten glidit undan. Men that's it. Yay, tror jag.