Jag är fruktansvärt trött. Japp, idag igen.
Igår kväll gick jag och la mig tidigt för att försöka ta igen lite av min förlorade sömn, men istället vaknade jag mitt i natten av att Reka mådde dåligt och behövde gå ut. Det har hänt oroväckande ofta sista tiden. Hon får som hicka och blir jättestressad. Ett par gånger har hon kräkts men i natt gjorde hon det inte. Jag blir ändå orolig och sov bara med ett öga efter det, med Reka tätt intill.
Så när klockan ringde vid 6-tiden i morse var det jävligt segt att vakna och kliva upp. Speciellt som det stod backintervaller på schemat. Det har inte samma effekt på mig som simning har.
Hela morgonprocessen med frukost och promenad med Krabban gick extremt långsamt, så när jag väl kom iväg för att springa var tiden jag hade för intervaller ganska begränsad. Jag förväntas trots allt sticka in näsan på arbetet åtminstone en liten stund varje dag.
Joggade iväg mot min nyfunna backe med det passande namnet Långbackavägen. Hade ingen stuns i benen alls. The bounce had gone from my bungee. Känslan var platt och obekväm.
Kutade upp och ner för backen fem gånger (en minut löpning upp och sedan direkt vända och springa ned) med en minuts ståvila emellan. Det gick långsamt men känslan var trots allt ganska stark, åtminstone ett par av vändorna. När inte ländryggen gjorde sig påmind och värkte.
Känner mig ganska gammal och trasig när jag tar upp alla krämpor som dyker upp när jag springer så det är väl lika bra att avsluta med något positivt. Jag fick nämligen inte några nya blåsor på foten idag och jag behövde inte tejpa någon av de gamla heller. Dessutom var det sol och rätt härligt ute, trots att klockan bara var 8 på morgonen.
Å andra sidan sprang jag bara totalt 3.4 km, men det var vad jag hann och orkade idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar