Tre månader kvar

Innan jag berättar om min fantastiskt obehagligt jobbiga morgon i Vasalundshallen så ska jag säga några ord till om gårdagens rekord:

HURRA FÖR MIG, JAG ÄR SÅ BRA!!!

Det var det hela.

Att det var obehagligt i morse var helt självförvållat. Gick upp 05:15 för att hinna rasta Reka innan det var dags för spinning kl. 06:45. Idag hade jag pulsband och kunde se min puls på stora skärmen. Som bäst kom jag upp i 90% av min gissade maxpuls, men så fort jag fick minsta lilla vila så sjönk pulsen som en ubåt. Fast det tror jag iofs är bra.

Efter cyklingen, som var jobbigare än vanligt, precis som vanligt, så gick jag in i gymmet och sprang intervaller på löpband. Det lär kallas brickpass och är till för att man ska få chansen att njuta av hur äckligt det är att springa efter att ha cyklat. Kanske försöka vänja kroppen vid det också.

Med ynka tre månader kvar till min halv-IM på Mallorca så var det verkligen på tiden för mig att åtnjuta ett sånt här pass. Och det var vidrigt. Inget snack om saken. Det här gör jag om!

Sprang en intervallstege om 1-2-3-4-3-2-1 minuters löpning med halva föregående intervallängden i vila, samt uppvärmning och nedvarvning. Efteråt var jag ungefär lika torr som om jag hade simmat, och trött som om jag just idrottat hårt i en timme och tjugo minuter. Vilket jag hade.

Belöningen? Falukorvsmackor. Två. Och varm choklad. Värt!!!