Bättre men inte bra. Så kan man väl sammanfatta dagens långpass.
Å ena sidan kändes det helt fantastiskt att få ihop 15 km utan ett enda skavsår eller blåsa UTAN ATT HA TEJPAT TÅRNA FÖRST!
Å andra sidan fick jag ont i ryggen efter mindre än en kilometer. Jag sprang vidare ändå, eftersom det inte var av det paniksmärtande slaget utan mer en molande värk. Den kom och gick sen under hela passet. Gjorde sig främst påmind i uppförslut, men några backar kunde jag springa helt utan att det gjorde ont alls, och då på extremt välvilliga ben.
Tjockisvaggade till Väsjöbacken, knappt 7 km, och promenerade upp för den tre gånger. Sprang ner. Joggade hem. Folk åkte skidor i Väsjöbacken, det kändes högst märkligt.
Gudarna ska veta att jag inte är i någon vidare form. Kan inte leva på gamla meriter längre. 15 km är numera inte ett kort långpass för mig, det är ungefär vad jag klarar. Men att jag klarar det är bra. Ett steg i rätt riktning.
Stora frågan nu är hur jag ska lösa mitt ryggproblem. Förra året körde jag en Iprenkur, coreträning och tio dagars löpvila, sedan var jag som ny. Repris?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar