Simskolan igår var så jävla rolig! Fröken Hasse var i sitt esse och levererade verkligen! Yiihaa!
Vi inledde med lite teori och fick tips på rörlighetsövningar. Sedan fick var och en veta vad i tekniken vi skulle fokusera på under huvudserien (som bestod av 25-50-75-osv-175m). Det verkade oerhört genomtänkt och väl förberett. En så liten sak som betyder så mycket! Vi kände oss verkligen sedda.
Det är kanske lite billigt att inte mer behövs för att få oss elever att dansa cha-cha i duschen efteråt, men det är fint att veta att simfröken har koll på våra svagheter. Att vara lättköpt är härligt! Under simningen fick vi förstås feedback på hur vi klarade våra uppgifter också.
Mina fokusområden var att hålla nere huvudet de sista meterna mot vändningen, göra en bra kullerbytta och att kicka efter volten. Tre enkla saker som höll mig sysselsatt och gjorde att det inte blev tråkigt trots att vi bara låg och matade. Kickarna är svåra, och jag har ingen aning om hur djupt i vattnet jag befinner mig efter vändningen, men jag hoppas det är sådant man lär sig. Jag fick veta att mina kickar i alla fall inte direkt bromsar mig längre. Och det är ju grymt!
Som avslutning delades vi in i lag om två och skulle tillsammans simma 200m, 4x25m var, i stafettform. Jag simmade alltså en 25:a och vilade medan lagkompisen simmade sin 25:a. Sen gjorde vi samma sak på 100m, dvs 2x25m var. Fantastiskt roligt och peppande!
Jag tog lagindelningen som en komplimang, men mitt lag kom sist. Det tog jag inte så bra. Funderar på om jag simmade dåligt. Jag vill inte komma sist när jag simmar. Jag vill simma snabbare! Det kändes inte som mitt bästa igår i alla fall. Skit. Nästa gång ska jag vara bättre!
Innan jag gick hem pratade jag lite dyk med Hasse och Henke. Att lära mig snygga startdyk ska bli min nästa stora utmaning i simningen, men problemet är att jag aldrig har dykt. Någonsin. Det närmsta jag kommit var ett par köttbullerullningar ner i vattnet från flytbryggan i Rösjön för två somrar sen. Men nu tänker jag fanimej lära mig!
Min puls ökade markant när vi pratade och efteråt skakade hela jag. Tanken på att dyka skrämmer mig oerhört mycket, men Henke var superbra och bröt ner alla mina redan från början ologiska argument till ingenting. Så nu är jag grymt taggad och samtidigt livrädd för... Ingenting. Och allting. Rädd att drunkna kanske.
På måndag får Hasse chansen att visa vad hans pedagogik går för när jag, förhoppningsvis, för första gången ska praktisera mitt dykande. Eller köttebullerull. Magplask. Whatever. Snyggt ska det vara i alla fall.
-"Jag kan dyka, jag är inte rädd!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar