Nej, det blev ju inga intervalljävlar i bassängen idag. Ska inte simma intervaller två dagar i rad. Forbidden donut. Jag tänkte att det var så korta sträckor igår att det kunde få passera som ett sprintpass, men Simfröken tyckte annorledes, så jag rättar mig efter det.
Typiskt.
Jag som var lite sugen på att se om jag skulle klara hela intervallserien på de tider som förväntades av mig faktiskt. Ja, det är ett märkligt skede vi befinner oss i. Jag, petit moi, VILL simma intervaller. Gaaah!
Nåja, det här var ju innan jag hoppade i vattnet idag och insåg hur trögt det var att simma. Misstänker sabotage, att någon hällt Maizena i hela bassängen och rört om. Eller gelatin.
Passet, distans 2600m, innehöll ohemult mycket benspark. Allt över noll meter känns orimligt i min värld. Som ett straff. Jag tycker genuint illa om benspark. 4x50m med platta kändes som 4x50km. Två femtior benspark på sidan var ännu värre.
Jag må ha hatat varje sekund men jag vill ändå att det ska föras till protokollet att jag försökte vara positiv. Tänkte bara saker som "Ohoj vad det ska gå undan sen", "Åhå vad snabb jag blir", "Fräs iväg" och "Snabb, snabb, snabb". Positivt liksom. Men ändå. Hat.
Sen hade jag någon form av ljuspunkt under två 300-ingar i fart f2- som lugnt och bekvämt gick rätt mycket snabbare än tidigare när jag blivit klockad på samma distans i lugn fart.
Avslutade med en liten, liten fartökning inte helt olik gårdagens uppgift: 10x25 start 30 fart f2+ och samma sak en gång till men med fenor och tre fjärilskickar under vattnet.
Det var kul. Allt var kul, utom bensparken dåra. Fick en lätt chock (nej, det var aldrig någon fara för drunkning eller så) när jag tittade på klockan mot slutet och insåg att jag varit igång över en timme. Tiden går fort när man har roligt. Att simma är roligt. Wuhu!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar