PT-pass med rekordslakt

Puh, i vilken ände ska jag börja för att berätta om det jag åstadkom under dagens PT-pass? Kanske med att berätta att filmen ovanför illustrerar mig som dyker från kanten från nästan stående? Vi kan kalla det Steg 3.

Fy fan vad grym jag är! Och det kändes riktigt bra. Gjorde det flera gånger! Var tvungen att stanna upp en mikrosekund emellanåt för att ta ett djupt andetag och känna att jag hade läget under kontroll, men mest var det bara roligt.

Jag är så stolt över mig själv. Stolt över hur jag på bara några dagar har kunnat gå från att sitta hemma och gråta med en stor klump i magen över att jag bestämt mig för att lära mig dyka, till att stå på kanten och skutta i med huvudet före som om det vore ingenting. Det är så enormt! Och det är en viktig lärdom - vill man något tillräckligt jävla mycket så går det. Speciellt när de största barriärerna är mentala.

Det andra helt fantastiska som hände idag var att jag slog rekord! Nej förresten, jag slog inte bara mitt tidigare rekord. JAG SLAKTADE DET!

Gammalt rekord på 50m: 39.9 sekunder
Nytt rekord på 50m: 36.0 sekunder

Boom! Jä! Svisch! Svosch! Vroom! Bang!

Plötsligt känns målet på sub 35 inte så långt borta längre. Jag var faktiskt rätt säker på att jag skulle kunna nita 39.9 sekunder, det var jag, men jag var inte alls lika säker på att jag skulle kunna göra det idag, ety jag har inte känt mig så supervass senaste simpassen. Dessutom trodde jag mer på att kunna slipa ner det till runt 38 sekunder som bäst.

Men ha! Där fick jag allt så jag teg. Tjohoo!!

Förutom att dyka och slå rekord fick jag öva på mina fjärilskickar, både med och utan fenor. Den här biten gick dock inte särskilt lysande men jag hade faktiskt ett par rekord-voltvändningar. Rekorddåliga vändningar alltså. Rekord som rekord. En extra lyxig detalj var att jag större delen av tiden hade precis hela bassängen för mig själv.

Efter simpasset hängde jag med Hasse till Medleys kontor och "tillsammans" gjorde vi mina träningspass för nästa period. I själva verket var det han som gjorde dem och jag som försökte ta in allt han sa och förstå hur han tänkte. Men vi kan låtsas att jag hjälpte till för det får mig att känna mig en aning mindre bortkommen.

Simfrökens hjälp betyder otroligt mycket för mig. Att jag hela tiden förbättrar mig och utvecklas är hans förtjänst lika mycket som det är min. Ibland känner jag mig ensam i min simning. Och trots att jag har en till synes outtömlig motivation så känns mina mål ibland både orimliga och meningslösa. Idag kände jag mig varken ensam eller meningslös. Idag tänkte jag bara på vilken tur jag har haft som får allt det här stödet från Hasse och att jag verkligen ska vara ödmjuk och tacksam över det. För det är faktiskt helt ovärderligt för mig och jag kan inte kärleksbomba honom för mycket.

Tusen, tusen tack för allt, fröken!!!