Igår sprang jag intervalljävlar på banan vid Danderyds gymnasium. Det var jobbigt. Jätte, jätte, jättejobbigt. Fast jag ser glad ut på bilderna. Glad är det nya svart.
Som vanligt så såg det inte så mycket ut för världen innan. Passet alltså. På pappret. Eller i det här fallet på mobilen om man ska vara petig. 4x90 sekunder med 60 sekunder vila och 8x60 sekunder med 45 sekunder vila. Lindad sa att jag inte fick fjösa. Så jag försökte låta bli.
Gick ut lite för snabbt på de längre intervallerna. Höll nästan på att dö. (Ja, fast vanliga människor springer fortfarande mysiga återhämtningsrundor i mitt frästempo.) För mig var det skitsnabbt i alla fall. Som en racerbil. Vroooom!
Hade ju hoppats att det skulle gå ännu snabbare på de kortare intervallerna men det var stört omöjligt att höja farten. Jag var så trött och det blev snarare tvärt om. Ville lägga av men hittade motivation genom att försöka tänka att löpintervallplågan förhoppningsvis får mig att orka simma lite snabbare, längre och bättre sen.
När jag vaknade i morse kände jag mig... inte sjuk... men lite mosig kanske. Halsen var lite tjock men gjorde inte ont. Mest var jag jättetrött. Har minus på sömnkontot igen, trots att jag sov så mycket under midsommarhelgen. Tvekade inför att åka till gymmet men eftersom jag hade en date med pappan där så tog jag mig dit. Det blev ett lugnt pass med fokus på rörlighet.
Känner mig osäker inför simskolan ikväll. Är så himla trött och kroppen känns tung. Jag vill vara med eftersom det är sista gången, men jag får se hur jag gör. Beror på hur mosigheten utvecklar sig.
Håll tummarna!
2 kommentarer:
Bra kämpat! Det låter som du gjorde ditt allra bästa tycker jag! Tar man ut sig rejält så blir ju kroppen trött efteråt :-) Hoppas du snart känner dig piggare.
Tack Sara! :)
Skicka en kommentar