Riddarfjärdssimningen 2015

Jag var av oklar anledning väldigt nervös innan loppet. Gah!! 2,5 km var längre än jag tidigare simmat i ett svep och jag tänkte att det kanske skulle bli lite jättejobbigt. Riddarfjärden kan vara guppig och jag har lätt för att bli sjösjuk. Samtidigt ville jag förstås göra ett bra lopp. Gissade att jag skulle kunna ligga mellan 1:45-1:50 min/100 m, och hade som förhoppning att komma in under 45 minuter.

Jonas var med som personlig fotograf (så lyxigt!) och mentalt stöd, och efter att jag hämtat ut startkittet med badmössa och tidtagningsband promenerade vi hela simsträckan mot Stadshuset, tog ut riktmärken och tittade på bojarna som jag senare skulle runda. Det var ett riktigt bra drag och det hjälpte mig i otroligt mycket under loppet att veta precis vart jag skulle. Enligt Garmin simmade jag 2530 meter, vilket faktiskt är helt grymt om det stämmer. Bara 30 meter extra, det är ingenting.

Tio minuter innan start fick vi kliva ner i vattnet för att värma upp, kissa och positionera oss bakom startlinan. Jag la mig i fältets vänstra del längst fram, där jag hade rak väg fram till mitt första riktmärke.

Sen gick starten och ett stort gäng simmade iväg med en farlig fart. Sen blev det lugnt och jag behövde inte trängas med andra tävlande alls under loppet.

Återigen hade jag ett bra huvud med mig i vattnet. Jag var inställd på att det skulle ta en stund, och att jag skulle fokusera på en bit i taget och beta av mina riktmärken. Försökte tänka på att hålla en bra teknik och att trycka på framåt i en lagom fart. Däremellan sjöng jag små sånger i huvudet (vatten, stan är full av vatten... Stockholm i mitt hjääääärtaaa...) och tänkte hur grymt det är att ligga och simma mitt i stan. Funderade över hur rent vattnet var.

På vägen mot Stadshuset hade jag solen i ögonen när jag navigerade och vågorna mot mig, och det kändes som att jag inte kom framåt alls. La på lite extra ben (go, go, Gadget legs) och tänkte att det nog skulle bli bättre efter att jag rundat bojen, men det enda som hände var att jag slapp solen i ögonen. Vågorna kom fortfarande plaskande från alla tänkbara håll. Jävla Riddarfjärden.

När jag till slut nådde målet och fick sätta handen på rampen för elektronisk tidtagning så kändes det ändå som att det hade gått ganska snabbt, i alla fall rent mentalt. Jag hann inte ens förbanna att eländet aldrig tog slut, och jag hade nog kunnat fortsätta ett tag till.

Men när jag klev upp ur vattnet var jag faktiskt riktigt trött. Riktigt trött och väldigt, väldigt nöjd. Nöjd för att jag höll ett bra tempo genom hela loppet, trots att Riddarfjärden inte kändes välvilligt inställd till att ha oss simmare där. Nöjd för att jag höll mig positiv i tanken. Nöjd för att jag inte sparat särskilt mycket på krafterna.

Min officiella tid i loppet blev 45:11 (1:48/100 m) vilket gav mig en andraplats i min ålderskategori. Och det är förstås nytt personligt rekord eftersom jag inte har simmat distansen förut. Jag är så jävla bra! Fuck jä.