... men ett litet steg för Sofia. Så kan man sammanfatta dagens pass, som delvis skedde ensam i hela bassängen. Har sagt det förr, egen bana att träna på är helt ute. Mer plats åt folket!
En himla fin sak med simning är att även om allting känns uselt i vattnet ena dagen så behöver det inte betyda att det kommer göra det under nästa pass. Det kan vända så fort och det gäller att vara open minded och inte i onödan lasta sig med en negativ och tråkig inställning. Vilket förstås är en utmaning!
Jag antog den utmaningen idag, fast det var svårt. Var inte nöjd med mig själv efter igår, vilket framgick av mitt förra inlägg, och jag var inte heller superentusiastisk när jag gled ner i bassängen i Vasalundshallen imorse igen, exakt tolv timmar efter att jag klivit upp ur den igår, för att simma tröskelintervaller.
Men jag klarade det faktiskt bra. Simmade mina 50:or lite, lite bättre än senast och är glad över det:
49, 47, 48, 48 (ss, start 1:20)
47, 47, 47, 48 (ss, start 1:20)
44, 44, 44, 44 (pd, start 1:10)
Det är mentalt jobbigt att inte kunna simma så bra som jag gjorde i våtdräkten i somras. Jag lyfte mig till en nivå då som jag just nu inte har en chans att nå, och det gör det lätt att vara självkritisk hela tiden. Jämfört med tiderna jag simmade på då är allt jag gör nu dåligt. Typ.
Så även här gäller det att inte fastna i negativ inställning eller jämföra fel saker. Idag var bra. Jag ska dessutom komma ihåg att tiderna ovan är blipptiden på Garmin. Verkligheten brukar vara två sekunder snabbare, och plötsligt känns det riktigt bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar