När jag kom hem igår, efter sådär 5-6 timmar i bil, så kände jag mig förpliktad att sticka ut och springa. Två pass i veckan får man väl ändå anse är ett slags minimum.
Den här gången satt det faktiskt inte särskilt långt in heller, utan jag hoppade glatt i skorna och mina nya och helt suveränt sköna 2XU midrise-tajts. En pulshöjning, bra musik i öronen och lite egen tid var faktiskt precis vad jag längtade efter.
Och helvete vad bra det kändes! Woop! Förutom uppvärmning och nedvarvning blev det 2x15 minuter i vad jag vill kalla strax under tröskelfart. Det fina var tempot i förhållande till ansträngningsnivån. Kroppen kändes SÅ med! Huvudet också. Hittade verkligen ett grymt flow!!! Kan det bero på helgens massiva kolhydratladdning?
Det enda jag kan ha synpunkter på är mina skor - Asics GT-2000 - modellen som jag marathontränat i under så många år. Den funkar inte längre för mig. Känns som att kuta i pjäxor.
Slutligen har jag beslutat mig för att börja köra Team Nordic Trail trots allt.
Detta om detta. Over and out.
PS. Höjdmätaren på min Garminklocka har varit trasig senaste halvåret. Minst. I torsdags mejlade jag Garmin och frågade om jag kan skicka klockan till dem för lagning.
När jag la in helgens aktiviteter på Garmin Connect så fungerade plötsligt höjdmätaren igen. Efter sex månader. Jonas säger att det är en slump, men jag undrar: HUR FAN KAN DET VARA EN SLUMP? De måste ju ha gjort något. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar