Tids nog kommer vi fram

"Floden vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram." - Nalle Puh

Tids nog kommer vi fram. Även om det går sakta, som det gjorde idag. Uppvärmningen var seg, teknikdelen fick allting att kännas kalasbra men 400 meter in i huvudserien (2x400, 2x300, 2x200 och 2x100 med lite extra krydda av hjälpmedel och andningskontroll) gäspade det som jag tror kallas kappmuskeln, trapezius, jättestort och sa "näe du, jag orkar inte".

Nehepp.

Återstående 1600 meter av nämnda huvudserie gick långsammare och långsammare... Pappa, som var med i simhallen och tränade (true story), filmade under näst sista tvåhundringen. Zzznaark. Simmar verkligen i slow mo. Och så det där huvudet...

Efter det fick jag ge mig själv en rejäl klatsch i rumpan för att vakna till inför 2x(4x25) meter sprint. De första fyra sammansatt, nästa fyra med fenor, start 1:45. Riktigt lång vila alltså. Här skulle det inte sparas på krafterna, och jag gjorde så gott jag kunde, men jag hade nog önskat att jag skulle presterat lite bättre.

Passet tog forever men jag kände mig ändå rätt positiv efteråt. Genomkörd, om inget annat.