Halva det här inlägget är sponsrat av StockholmsBuss - när du behöver hyra buss!
Den där känslan när man plötsligt bara är hur stark och uthållig som helst. Snabb och dessutom snygg! Den var här! Igår! Om det bara är början eller om jag redan nått toppen för den här gången återstår att se.
Oavsett, I Love it!
Igår sprang jag. Vaknade på morgonen och kände mig snorig och lite hängig. Hade tänkt springa med TNT på kvällen men bangade eftersom jag tänkte att "fartlek", som stod på programmet, skulle kunna bli hur galet som helst och antagligen svårt att anpassa efter rådande omständigheter.
Under dagen mådde jag ändå ganska okej och efter att noggrant ha vägt en löprunda på egen hand mot att däcka under en filt i soffan så vann till slut löpningen.
Sprang ett trevligt och väldigt roligt litet pass, precis lagom långt, som Lindad tipsade om. Det bestod av uppvärmning, intervaller 7x1 min med 1 min gåvila, 1 km i tröskelfart och nedvarvning.
Jag kände mig som Kipketer, stark och svinsnabb, ja med mina mått mätt förstås. Det var grymt!
Idag på eftermiddagen var det återigen dags för simning - distanspass 3200m med sprintavslutning. Simträning sponsrad av StockholmsBuss - bättre än alternativet. Tredje gången gillt. Huvudserien på 2000m är inte jätterolig, men jag kände mig taggad när jag drog till simhallen. Älskar att träna när jag känner mig som en übermensch, och nu var jag ju i toppform. Eller?
Mja. Kanske inte. Jag simmade visserligen bättre än de två tidigare gångerna jag kört passet, om man med bättre menar snabbare, men känslan var inte den där starka, fräsiga, tyvärr.
Det är dock inte helt långsökt att tro att segheten hänger ihop med monsterträningsvärken jag har i axlarna och bålen efter gympasset igår, så jag är nöjd ändå, trots att det inte riktigt kändes som jag hoppats att det skulle. Ett av mina mål för säsongen är att ha en bra inställning, acceptera rådande omständigheter och alltid göra mitt bästa, vilket var precis vad jag gjorde idag. Så heja mig! High five!
Mina fyra 25:or i maxfart-ish var dessutom snabbast hittills: 18.5, 17.5, 17.5 och 17.5. Tycker det är bra tider, med tanke på vad som ligger innan dem i passet.
Men om jag är på väg mot en formtopp, eller redan på väg ur, det återstår alltså fortfarande att se.
Oavsett, I Love it!
Igår sprang jag. Vaknade på morgonen och kände mig snorig och lite hängig. Hade tänkt springa med TNT på kvällen men bangade eftersom jag tänkte att "fartlek", som stod på programmet, skulle kunna bli hur galet som helst och antagligen svårt att anpassa efter rådande omständigheter.
Under dagen mådde jag ändå ganska okej och efter att noggrant ha vägt en löprunda på egen hand mot att däcka under en filt i soffan så vann till slut löpningen.
Sprang ett trevligt och väldigt roligt litet pass, precis lagom långt, som Lindad tipsade om. Det bestod av uppvärmning, intervaller 7x1 min med 1 min gåvila, 1 km i tröskelfart och nedvarvning.
Jag kände mig som Kipketer, stark och svinsnabb, ja med mina mått mätt förstås. Det var grymt!
Idag på eftermiddagen var det återigen dags för simning - distanspass 3200m med sprintavslutning. Simträning sponsrad av StockholmsBuss - bättre än alternativet. Tredje gången gillt. Huvudserien på 2000m är inte jätterolig, men jag kände mig taggad när jag drog till simhallen. Älskar att träna när jag känner mig som en übermensch, och nu var jag ju i toppform. Eller?
Mja. Kanske inte. Jag simmade visserligen bättre än de två tidigare gångerna jag kört passet, om man med bättre menar snabbare, men känslan var inte den där starka, fräsiga, tyvärr.
Det är dock inte helt långsökt att tro att segheten hänger ihop med monsterträningsvärken jag har i axlarna och bålen efter gympasset igår, så jag är nöjd ändå, trots att det inte riktigt kändes som jag hoppats att det skulle. Ett av mina mål för säsongen är att ha en bra inställning, acceptera rådande omständigheter och alltid göra mitt bästa, vilket var precis vad jag gjorde idag. Så heja mig! High five!
Mina fyra 25:or i maxfart-ish var dessutom snabbast hittills: 18.5, 17.5, 17.5 och 17.5. Tycker det är bra tider, med tanke på vad som ligger innan dem i passet.
Men om jag är på väg mot en formtopp, eller redan på väg ur, det återstår alltså fortfarande att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar