Långsimning i Edsviken

Det här är ett gäng som inte går av för hackor! Igår simmade jag, Sara, Tommy, Micke, Mårten och Roger Ström - min dröm, genom Edsviken - från Edsberg till Bockholmen. En sträcka på knappt 10 km.

Jonas och Gunnika med Äventyrshunden Diesel paddlade bredvid i kajaker och skyddade oss mot båtar och annat farligt.

Sträckan var uppdelad i tre etapper och mellan varje etapp väntade en magnifik fika på oss, uppdukad och förberedd av bästa mamman och pappan - aka StockholmsBuss Support Team. Stort tack!

Första etappen: Edsberg - Tegelhagen, ca 4 km
En kort och intensiv regnskur drog förbi medan jag, Mårten och Micke stod och väntade på övriga deltagare, men när det var dags att ge oss iväg glittrade solen igen. Temperaturen var ungefär 15 grader i vattnet och det kändes kyligt men överkomligt att kliva i. Vi kom iväg 30 minuter efter avsatt tid.

Vi simmar alla lite olika snabbt men temat för erövringen av Edsviken var att "alla ska med", och farten fick anpassas efter den som för tillfället hade minst fräs i armtagen. Målet var att hålla ihop gruppen och kajakerna så mycket som möjligt.

Första sträckan var den absolut tuffaste. Ytterligare en regnskur drog förbi, och med den blåste det upp ganska ordentligt, vilket gjorde det stökigt i sjön. Motströms hade vi det mest hela tiden. Inget av detta var dock något som direkt ställde till det för mig.

Däremot frös jag. Fruktansvärt mycket. Så mycket att det var allt jag kunde tänka på. Funderade på hur nyttigt det var att fortsätta, förfärades över att vi bara hade kommit halvvägs och på hur jag skulle kunna hoppa av vid första fikat utan att dra ner stämningen i hela gruppen. Det var ju trots allt jag som hävdat att annekteringen av sjön var genomförbar och att alla skulle klara det.

Bestämde mig för att inte ta några beslut förrän jag fått i mig en smörgås och något varmt att dricka, och kämpade vidare framåt. Under de första fyra kilometerna var det bara tre korta perioder som jag upplevde att det kändes okej, och det var de tre gånger jag marinerade mig med kiss i våtdräkten och blev varm. Resten av tiden var det i princip bara hemskt.

Fikapaus 1 - smörgåsar
När vi kom till första stoppet på stranden i Tegelhagen var vi väldigt mycket försenade mot den tidsplan jag hade satt upp. Jag hade räknat med ett tempo på 20-25 min/km men vi låg strax över 30. M&D hade dock tålmodigt väntat på oss och serverade varm blåbärssoppa och choklad, te eller kaffe medan vi drog på oss värmande kläder ovanpå våtdräkterna. Till drickat fick vi smörgåsar från Gateau och kakor. Jag och Roger joggade runt för att få upp värmen, påhejade av Reka.

Sara hade en axel som strulade och valde att hoppa av här, efter att ha slagit sitt tidigare distansrekord, men vi andra vadade ut i Edsviken och fortsatte. Jag kände mig mycket bättre till mods med mat och varm dricka i magen och slog helt bort tankarna på att ge upp.

Andra etappen: Tegelhagen - Ulriksdal, ca 3 km
Det tog ändå emot en aning att kliva ner i det kyliga vattnet igen när jag äntligen börjat få upp värmen. Värsta ögonblicket är precis det då kallt vatten rinner in i våtdräkten...

Vid pausen hade jag passat på att byta neoprenpannbandet mot en neoprenhuva och det gjorde den kommande sträckan otroligt mycket mer behaglig än den första. Jag vet inte om förändringen av huvudbonad var det enda av betydelse men jag frös i alla fall inte längre. Vattnet hade lugnat ner sig och jag tror att anledningen till att jag var så kall i början kan ha varit att jag var lite låg på energi.

Femte kilometern försvann innan jag hann blinka och under den här sträckan hade jag bäst flow på hela dagen. Tryckte på lite mer med armarna, fick till en skön benspark och njöt av att glida fram genom vattnet. De förväntade tre kilometerna visade sig bli endast två och en halv.

Fikapaus 2 - prisbelönta bullar
Var lite orolig att stoppen skulle komma för nära varandra när jag la upp rutten för simturen, men det visade sig vara alldeles lagom. Det var skönt att kliva i land på den lilla stranden strax före Ulriksdals slott och mötas av Supportteamet och en exceptionellt fin hejarklack i form av Lim, Maria och I-Linda.

Mer varm dryck i magen och Jonas suveränt goda kanelbullar, toppade med några kakor. Bara en etapp kvar!

Tredje etappen: Ulriksdal - Bockholmen, ca 3 km
Någonstans efter 7-8 kilometer började jag bli lite trött i armarna, men var ändå rätt nöjd över att faktiskt ha klarat att simma så långt utan att känna mig sliten. Det blev en del plask och lek under etappen för att samla ihop gruppen, vilket gjorde att jag började känna mig kall igen. Försökte få upp värmen genom att imitera fjärilssim, använda en rejäl benspark, bröstsimma och vattenlöpa.

Solen började sänka sig när vi passerade förbi Ulriksdals slott och vidare under de tre Stocksundsbroarna, och det var verkligen vackert! Såna ögonblick gör att det känns SÅ värt! Ett nytt perspektiv i kombination med en ny utmaning. Kroppen är trött, man börjar bli less och så dyker det upp... The moment! Magiskt!

Nästan framme vid Bockholmen mötte vi en bastuflotte, som vi funderade på att kapa, och en bäver som jag funderade på att fånga och ha som husdjur.

När vi nådde målet hade det börjat skymma, och det var lätt nedkylda men stolta hjältar som high fajvade och klev i land vid Bockholmen efter 5 timmars effektiv simtid och 6.5 timmars äventyr totalt. Sträckan blev till slut 9,63 km enligt min GPS-klocka.

Det var lockande att åka hem mot en varm dusch efter simningen, men vi hade bord bokat på Bockholmens restaurang och var några som gick dit och åt. Middagen var god och sällskapet ypperligt. Dessutom kändes det helt rätt att fira dagens bedrift med ett glas champagne!

För att sammanfatta det hela så var det en riktigt jävla grym upplevelse. Mycket större än jag hade förväntat mig. Stämningen i gruppen var på topp, trots att utmaningen var tuff, och alla tog hand om varandra. Mårten, som försökte ge upp flera gånger men blev stoppad av oss andra, kämpade sig till slut hela vägen till Bockholmen, och det gjorde mig så himla glad att han klarade det! Att vi alla gjorde! Delad glädje är mer än dubbel glädje!

Så stort tack till alla som var med! Jag är jätteglad och tacksam att ni ville hänga på!

Och som vanligt, ett extra stort hjärta till Jontan för de superfina bilderna!