I förmiddags var jag på utflykt. Till Vilundabadet! I Upplands-Väsby. Igen.
Senast jag var där var i april, då jag körde ett PT-pass för Hasse. Väldigt mycket var sig likt, och jag väljer att citera mig själv för att beskriva upplevelsen:
"Det var en fin, stor och ljus bassäng, med breda banor och nästan inga människor. Förutom i duschen. Det var en liten dusch och typ tolv tanter som stod där nakna och hängde när jag kom. Kändes som science fiction."
Jag gillar Vilunda. Inte pga alla trinda tanter utan för att det är en fräsch simhall. Det kan vara så att det blir min nya stående plats för vattenbaserat fredagsmys.
Idag simmade jag tröskelintervaller. 3x(4x50 meter) i fart 3, de åtta första sammansatta och de fyra sista med paddlar och dolme. Målet var att lägga de sammansatta runt 47 sekunder, och det började bra:
48, 47, 47, 47
Men jag ville bättre. Så jag tryckte på lite till och det blev - ja tänka sig - bättre:
45, 46, 45, 46
Det som är frågan nu är om jag ville FÖR mycket. Jag har tappat känslan för hur jobbigt det ska vara och hur brett fartspann jag har. Under sommaren simmade jag 95% av tiden i fart 2 (på sin höjd), och känslan av att simningen är ansträngande är ovan.
Hade start 1:20, så vilan var lång och pulsen hann sjunka rätt bra, förutom möjligen mot slutet. Så kanske är det neråt 45-46 jag borde ligga på en sån här kort serie. Det kan jag klara, om jag lämnar egenskaperna lat och feg i omklädningsrummet.
Även med paddlar och dolme hottade jag upp mig från förra veckan: 44, 43, 42, 43.
På det hela taget var det en lyckad utflykt. Jag är nöjd med min insats. Är till och med nöjd med hur jag bensparkade under uppvärmningen (!). Nu blir det rekreationssimning och avkopping en vecka för att boosta energin inför Koster Swimrun som går nästa helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar