torsdag, september 03, 2015

Vad ska det bli av mig?


För mig är det viktigt att ha mål med min träning, både tydliga och lite mer diffusa. Under åren som min träning har förändrats så har målen tenderat att växa sig större och större, distanserna har blivit längre, vattnet kallare, upptågen galnare och utmaningarna tuffare. Jag går inte längre igång på att springa 10 km i Tjejmilen.

Under träningsåret som var (sep-maj) kände jag mig stressad och otillräcklig. Sprang för lite, cyklade för lite, styrketränade för lite. Det enda jag gjorde bra och det enda jag egentligen ville göra var att träna simning.

Att det skulle bli så visste jag förstås inte när jag satte upp årets mål vid slutet av förra sommaren, men det var så det blev. Och när jag började känna stress bestämde jag mig för att hålla ut och genomföra det som jag anmält mig till, men att därefter tillåta mig att fokusera på det jag har kommit att älska att göra.

Givetvis kommer jag fortsätta löpträna och köra swimrun, men nästa sommar vill jag fokusera på lite kortare lopp, meaning runt 20 km löpning och så mycket simning som möjligt. Jag vill inte boka upp mig med anmälan för tidigt och jag vill inte köra tävlingar till förbannelse. Jag vill ha roligt!

Så de målsättningar jag formulerar här gäller alltså enbart min simning. Äntligen!

1. Jag vill vid varje enskilt pass vara fokuserad, ha en positiv inställning och försöka simma så bra att jag impar på Simfröken. Jag vill acceptera rådande förutsättningar, mentalt och fysiskt.

2. Jag vill bli snabb på korta distanser, främst 50 och 100 meter. Jag är trött på långt. Målet är, till att börja med, under 33 sekunder på 50 meter och under 1:15 på 100 meter.

3. Vansbrosimningen 2016 snabbare än Tom-Tom-Tommy och Vansbro tjejsim med placeringsmål topp 30 (helst en tid ner mot 15:30 ungefär). Förmodligen köra fler öppet vattenlopp på 1 km.

En av de absolut bästa sakerna med mig och simning är hur min inställning har förändrats och hur mitt självförtroende har vuxit. Faktum är att självförtroendet till och med har vuxit om min faktiska förmåga. Jag tror mycket mer om mig själv än vad jag egentligen kan prestera idag, och jag fullkomligt älskar det! En helt ny Sofia! Mycket av det tackar jag Hasse för. Han har en förmåga att pejla ut mina svaga mentala punkter och pusha mig mot och genom dem. Jag hatar det men det gör mig bevisligen starkare.

Ta punkt 3 som exempel. Jag pratar om att simma under 1:15 på 100 meter. Ett delmål bara, jag är helt övertygad om att jag kan bättre än så. Ingen ska få mig att tro något annat heller. Det kan ta ett år eller för alltid, men jag kommer att göra det. Minns när och var du läste det först.

Jag är alltså helt säker, trots att jag bara har maxat en hundring i 25-metersbassäng en enda gång, i början av januari i år, Det var bland det vidrigaste jag har gjort och jag simmade på 1:34. Sen tränade jag hela våren och i början av sommaren lyckades jag lägga fyra hundringar i tröskelfart på runt 1:39-1:40. Och jag simmade 100 meter med våtdräkt i långbana (50 metersbassäng) på 1:23. Men det är allt jag har att gå på, förutom känslan. Och 36 sekunder på 50 meter.

Ändå så tror jag så jävla hårt på mig själv! Jag må ha tränat målinriktat och bra tidigare, men jag hoppas att jag har ännu en växel att lägga in, nu när jag kan fokusera helt på simningen.

Steg ett blir att inte deppa ihop över att formen i vattnet just nu är provocerande svag.

Inga kommentarer: