När jag vaknade igår morse gjorde det ont i större delen av kroppen. Speciellt i överkroppen. Det var förstås väntat att jag skulle vara sliten efter helgen, men det kändes ändå lite deppigt eftersom det senare på kvällen var premiär för träningsgruppen i Vasalund, med favoritsimfröken Hasse som konstnärlig ledare på kanten.
Som jag har längtat! Vi är ett så himla härligt gäng på 15 personer, där de flesta av oss kört tillsammans tidigare. Stämningen var förstås på topp. Alla var laddade, förväntansfulla och lite nervösa. Jag också. Det kändes på gränsen till dumt att hoppa i bassängen dagen efter loppet i Hofors, men att låta bli fanns liksom inte ens på kartan.
Det gick mycket bättre än jag trodde, och det var bara mot slutet som jag kände hur jag närmade mig gränsen för vad som var rimligt att utsätta kroppen för. Men jag hade så jäkla roligt! Älskar att ha någon på kanten som tittar på mig och säger åt mig vad jag ska göra. Ä.l.s.k.a.r't! Jag behöver det för att orka köra mina ensamma pass. Min mage gjorde små lyckovolter igår!
Innan träningsgruppen gjorde jag även premiär som simfröken för en nybörjargrupp på Medley, tillsammans med Hasse. Det var en superinspirerande uppgift att vara den på kanten som omväxling.
Eftersom Hasse har simmat sen han var en liten pannkaka så tror och hoppas jag att jag kommer kunna bidra med ett annat perspektiv på inlärningen. Jag som inte hittade lyckan förrän relativt nyligen och minns exakt hur jäkla svårt det ibland kunde vara. Att hålla kurs var både lärorikt och utmanande, och jag hoppas verkligen att jag kan hjälpa de hugade deltagarna att hitta samma glädje i vattnet som jag har gjort.
Ser fram emot mina måndagar den här hösten! De kommer bli magiska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar