Jag har gått ur Svenska kyrkan. Beslutet har vuxit fram under de senaste årens deltagande vid diverse bröllop, dop och begravningar, som för mig framstått som mer och mer... absurda.
Jag respekterar folk som har en ärlig tro. Det gör jag. Eller sort of. Hey, i en värld som i accelererande fart är på väg att gå åt helvete så har jag full förståelse för om man behöver en övernaturlig hand att hålla sig i. Som ett stöd eller hopp om framtiden.
Själv vill jag tro på min egen förmåga. På kärlek, respekt och jämlikhet. Omtanke och eget ansvar.
Jag tror inte på någon Gud.
Kyrkan har många bra verksamheter för barn, ensamma och utstötta. Precis som det finns andra organisationer som har. Jag vill inte stötta kyrkan längre. Det är så förlegat med religion! Jag kan använda samma pengar som kyrkoavgiften består av och välja fritt vilka organisationer jag vill bidra till istället. Eller så kan jag köpa hallonsoda till mig själv för pengarna.
Regelverket, alltså bibeln, som vi kristna lever efter, gäller förstås som rättesnöre för mig hela vägen fram till årsskiftet då det verkliga utträdet ur kyrkan sker. Jag har inte läst bibeln i sin helhet (nej...?) men den innehåller en del ganska underhållande avsnitt. Eller vad sägs om det här:
Att känna lust för, och bedriva otukt med, vackra unga män med "kött såsom åsnor och flöden som hästar" (eehh...!) är syndigt. Det står faktiskt så i bibeln. "Kött såsom åsnor och flöden som hästar". Gud straffar orenhet och synd. Alltså, var försiktig med snubbar som har stor... ja du vet... ehm... penis,.. och ett jävla tryck på sin säd? Jag vet inte om jag ska vara chockad eller generad. Båda kanske.
Annars uppskattar jag bibelns förhållningsregler, som underlättar livet för oss kvinnor. En viktig förordning för mig, som jag förstås anammar, är att jag ska hålla klaffen och lyda i offentliga rum, och har jag några frågor eller funderingar så ska de tas upp hemma med mannen. Check. Tyst och snäll.
I egenskap av man är Jonas förstås Guds avbild och återspeglar hans härlighet (minst!), medan jag bara är en avbild av mannen, skapad för hans skull. Jag skall uppträda blygsamt, vara prydlig, inte ha för dyra kläder, smycken eller avancerade frisyrer. Och jag bör leva i stillhet som underordnad.
Till årsskiftet alltså. Sen behöver jag inte erkänna synden, bristen och brustenheten hos mig själv för att kunna utvecklas och gå vidare. Ska bli spännande att fira nyårsdag och äta pizza hos Roger&Lim som en okristen kvinna!
3 kommentarer:
Åh herregud! Jag som har en ganska avancerad frisyr och faktiskt ett halsband OCKSÅ i dag. Och jag sa några saker på fikat på jobbet trots att min man (eller vänta, jag har ju skilt mig) inte var med! Kommer jag att brinna i helvetet nu tror du? #orolig
BTW - älskar dina inlägg!
HA HA HA!!! Det är helt kört för mig!
Fast jag gick ur för några år sedan, det sved inte ens lite.
JAg håller med Marre, älskar dina inlägg. Humorn och igenkänningen!
Haha! Tack snälla Marre! Jag är lite orolig för dig jag också, men jag hoppas att HAN kan förlåta. Trots att du bara är en simpel kvinna. Förväntningarna kanske inte är så höga på oss...
Skönt att höra att du har överlevt utträdet Lise-Lott. :) Jag är lite nervös för hur jag ska känna mig på nyårsdagen. Om det blir tomt eller om jag bara blir helt vild av att inte vara tyglad längre. Och tack snälla!
Skicka en kommentar