Den översta bilden tog Mårten förra torsdagen, men igår träffades jag och Maria återigen vid Hornsbergs Strand för att simma ute. Temperaturen i vattnet visade på 14 grader och Maria hoppade i helt utan tvekan. Hon är stenhård! Den osäkerhet som jag kände över projektet var bara att pytsa åt sidan och istället direkt hoppa i efter henne. Annars hade jag förmodligen stått där på bryggan än.
Det var kallt, men inte SÅ kallt. Åtminstone inte på de delar av kroppen som var täckt av merinoull och/eller våtdräkt. När jag stack ner nosen i vattnet och började simma trodde jag att det skulle bli en enbart smärtsam upplevelse, men jag hade fel. Efter några minuter kändes det mycket bättre och ganska snart var vattentemperaturen inte ett problem alls och jag kunde njuta av den mäktiga känslan av att återigen simma in under Essingeleden. Att göra det här känns otroligt lärorikt inför framtida utmaningar.
Jag tänkte tidigare att det inte är så noga huruvida jag simmar ute nu eller tidigt i vår, och det kanske det inte är, men jag är glad att jag provar redan nu. Testar mina gränser lite, lär mig hur kylan påverkar och hur lång tid det tar innan simningen fungerar som vanligt. Skulle vilja prova igen i ytterligare några grader kallare, men sen är jag nog nöjd för säsongen.
Jag har även lärt mig att det krävs väldigt mycket mer kläder efteråt än innan för att inte frysa. Dubbla sockor, tjock mössa, halsduk, dubbla tröjor och tjocka, stickade vantar. Och hamburgare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar