Jag älskar mina fredagsmornar i simhallen. Vanligtvis. Men idag var det jävligt stökigt. Mycket folk, barn som grät, lärare som skrek på skolelever och en tant som satt utanför bastun och pratade högljutt i mobilen. Inte avkopplande.
Själva simningen gick dock bra. Idag körde jag passet med benspark. Spark- och fenbonanza. När ingen annan ligger bredvid och sparkar märker jag inte att jag är långsam och det känns definitivt inte som att det finns anledning att gå bananas och dammsuga internet efter tips på hur man gör. Men jag försökte ändå slappna av och inte ha pinnben. Det kändes bra.
Det här bensparkspasset var det första jag körde inomhus på egen hand efter sommaren för någon månad sedan, och jag vet att jag tyckte det kändes stapplande och lite jobbigt då. Hade inte riktigt kommit igång. Idag kände jag mest att det inte hände så mycket, och att jag vill mer! Vill ha utmaningar!
Ja, du läste rätt. Det har hänt en del i vattnet, både fysiskt och mentalt. För att påminna mig om exakt hur mycket så läste jag tillbaka lite i tiden på Funbeat, för att jämföra:
7 januari 2013
Träningssemestern är över, nu är det dags för nya friska tag. Att
simma idag var dock fullständigt dötråkigt. Gick inte särskilt bra men
inte direkt dåligt heller. Men jobbigt var det! Har glömt en hel del
av alla tekniktips men jag försökte tänka på de jag kom ihåg. Körde
mycket med dolme eftersom jag varken hade lust eller orkade köra utan.
Bläh, alltid svårt att komma igång efter vila, men nu är iaf första
passet avklarat
10 april 2013
[...] När jag lämnat bassängen ville jag gråta. Gillar inte när
simningen är på tid, jag är stressad nog över hur långsam jag är, utan
att behöva ta till klockan. Tycker inte det är roligt, bara jobbigt,
både mentalt och fysiskt. Egentligen simmade jag nog inte så dåligt,
men jag blir ledsen när det inte känns kul. Dessutom fick vi noll och
inga personliga instruktioner idag. Ser inte fram emot nästa vecka.
Skitcrawl.
16 oktober 2013
Passet bestod av:
[...]
50 meter valfritt simsätt
2 x 50 start varje minut, direkt följt av
2 x 50 start varje 1:15
Kanske har jag glömt något. Klarade inte riktigt sista med start 1:15 utan behövde längre vila mellan seten.
Visst fanns det även massor av inlägg som var positiva också, annars hade det varit ett mirakel att jag fortfarande simmar. Men det som går som en röd tråd genom förra årets simträning är ångesten över att köra på tid, köra stafett eller att maxa. Flera avslutningsstafetter avstod jag för att jag tyckte att jag var för långsam och jag mådde bara dåligt över tävlingsmomentet.
Och när jag läser tillbaka minns jag också hur frustrerad, upprörd och arg jag kände mig när simfröknarna skulle ha mig att simma fort, trots att jag själv inte tyckte att jag behärskade tekniken tillräckligt för att ens simma långsamt.
Idag skulle det nog behövas ett rejält hårt pass innan för att jag inte skulle klara 2x50 med start 1:15.
Det har alltså hänt saker. Jävlar vad det har. Blir så glad av att läsa det! Vändningen kom förstås när jag tog hjälp med träningen och fick, för mig, perfekt anpassade pass att följa. Träningspass vars svårighetsgrad har ökat precis så mycket att jag (ibland med darrande underläpp och många svordomar) alltid har klarat av dem. Antingen har Simfröken haft tur med upplägget av dem eller så är han ett geni.
Så efter att ha påmint mig om hur det var för bara ett år sedan inser jag nu ännu mer hur tacksam jag ska vara för den hjälp jag får och har fått! Det har verkligen förändrat allt! Tusen tack, snällaste Simfröken Hasse!
Sen ska man inte glömma att det ju faktiskt är jag som har gjort jobbet i bassängen. Känner mig stolt över mig själv! Jag är på rätt väg men långt ifrån framme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar