Det är verkligen tur att jag har infört nya regler för min attityd under och efter mina simpass. Annars hade jag med all säkerhet känt mig förbannad på mig själv efter simningen igår, och det hade varit synd för så illa var det faktiskt inte.
Eller... Alltså. Vi började med benspark, massor av benspark. Jag har seriösa brister i mitt sparkande.
JAG KOMMER INTE FRAMÅT!!
Det är bara löjligt när jag försöker sparka och jag fattar inte vad jag gör för fel. Så här var det väl inte förut? Hann inte pumpa Simfröken på det heller eftersom alla andra stod och frustade av iver att få köra vidare så fort jag var klar, medan jag hjälplöst låg och guppade någonstans i mitten av bassängen. Herregud. När jag väl kom fram var alla förstås pigga och utvilade. Utom jag.
Sen körde vi någon form av 5-tema:
5x50 m start 1:00
5 min lugnt med dolme
5x50 m start 1:00
Jämna fina tider, det var planen... Men nej. Första går alltid för snabbt (sa flickan och log), och sen blev det bara långsammare för varje sträcka. Att det ska vara så inni... j... f... svårt. Med 16 finfint prickade tider i bagaget från i fredags trodde jag mer om mig själv än vad jag fick till igår. Fan. Tror det diffade åtminstone 5 sekunder mellan första och sista intervallen (aha, 5-tema!).
Som avslutning maxade vi två 25:or med lång vila emellan. Jag körde samtidigt och på samma bana som Linda och det var otroligt jämnt skägg mellan oss. I tankarna lekte jag att det var OS-final och jag kämpade mitt yttersta för att komma före henne och ta emot publikens jubel, men det är oklart om jag lyckades. Hon kom starkt andra halvan. Roligt var det i alla fall. Jätteroligt! Huj huj. Tur att det slutade lajbans så att jag för en stund lyckades glömma bensparksmisären. Synd att jag just tog upp den igen.
UPDATE: Jag har pratat med Simfröken. Han säger att jag är för stiff. Har pinnben. Måste tydligen slappna av mer. Check, då provar vi det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar