Efter veckans träning insåg jag att det skulle vara omöjligt för mig att klara ett långpass idag, baserat på att jag med min nya teknik orkade springa typ fem minuter åt gången i tisdags. Så istället blev det 8 km sociallöpning med Kalastema ihop med Jonas och Mikke.
Trots att det var svinjobbigt så måste jag säga att det gick mycket bättre än tidigare i veckan. Jag känner mig förhoppningsfull! Försökte springa med bra hållning, lätt steg, korvmojsattityd och höften i juckläge ca 850 meter åt gången. Resterande 150 meter varje kilometer sprang jag som vanligt, dvs som en fet, vaggande anka. Det kändes både bekant och fantastiskt skönt men samtidigt så tungt och hemskt att jag var glad varje gång jag fick återgå till framtidens löpning igen. Men det var jäkla jobbigt.
Idag lämnade vi även bort Grisen och hämtade ut en lånebil i väntan på nya Outlandern. Vi sa inte ens hejdå ordentligt till Piggy, vi lämnade henne bara hos bilhandlaren och drog. Det känns lite sorgligt, trots att hon och jag aldrig riktigt gillat varandra. Men vi har kommit varandra lite närmare under hennes sjukdomsperiod här på slutet och... ptja... vi borde åtminstone ha skilts åt med en kram. Kanske, kanske får jag träffa henne igen imorgon, och i så fall ska jag klappa henne på huven och önska henne lycka till i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar