Igår kväll var det sista passet på första halvan av höstens simskola, och sista simpasset tillsammans med de här två sköna brudarna. Maria kommer köra vidare på nästa kurs som börjar om två veckor, liksom tjejen till vänster (som jag redan tillbringar alldeles för mycket tid med), men Linda tar tyvärr en paus.
Som traditionen bjuder så avslutades den här kursomgången, efter uppvärmning och teknik, med några olika lagkapper. Vi var fem personer i varje lag och körde:
5x25 m
5x25 m start i mitten av bassängen
5x25 m benspark
5x12,5 m
Jag tycker att jag gjorde allting väldigt bra och var helt avslappnad över själva tävlingsmomentet. Visste att jag skulle vara good enough, typ. Hade gärna velat ha tiden på min första 25:a för den kändes skitbra. Sen blev det väl något mer avslaget men till och med bensparken gick okej, bortsett från att mina ben helt checkade ut efter det. Trots dödsmjölksyran så hade jag en enorm känsla av tillfredsställelse i kroppen efter passet. Det var riktigt jäkla skönt att få ge järnet.
Nästa kursomgång blir utan bästa Simfröken (fast jag tänker hoppas in i det sista på att han ändrar sig) och jag vet att jag kommer gråta lite (jättemycket) inombords varje onsdag resten av terminen när han inte är där och pekar med hela handen.
Henke kör vidare i alla fall, vilket är skönt för även han är väldigt duktig. Men han är också glad, snäll och allmänt härlig, och han skrämmer mig inte på det där sättet som Hasse gör, som får mig att känna att jag måste anstränga mig ordentligt, för annars...
Ja, annars vad? Det har jag inte listat ut ännu men jag är inte säker på att jag behöver göra det heller. Inte så länge effekten av den känslan har en positiv inverkan på min simning. Och jag tror inte att han kommer skjuta mig i magen.
Men en tråkig förändring är det i alla fall och jag har alltid problem att hantera saker som inte är en del av min masterplan. I slutändan brukar ju saker och ting som tur är ordna upp sig ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar